Ett två tre Ost
Barn, fyfan. Barn är bland det sämsta vi har här i världen.
För att inte tala om ungdomar. I min bok är 99 % av alla ungdomar ren skit.
För att gå tillbaka och tala om barn, de minns ju knappt vad dem heter om de får en chans.
De skriker och gnäller, då talar vi ett brett åldersspann mellan 0-17 år. Bedrövligt.
Är det inte för att de skitit på sig så är det för att de har tappat låskombinationen till skåpet och vill ta självmord.
Är det inte för att de skitit på sig så är det för att de har tappat låskombinationen till skåpet och vill ta självmord.
Synd bara att verktygen är inlåsta, då måste de ju prova andra, obeprövade metoder. Tågrälsen är långt bort och i stan kör bilarna för långsamt... Förmodligen har ni inte gått knopskolan och kan därför inte göra iordning en snara.
Nej, ryck upp er ungdomar! Livet är påväg utför. Sluta upp med att önska om ljusare tider efter att ni är klara med skolan, en vis man sa en gång att livets sämsta tid är den mellan 18 och döden. Hoppas att ni får en munter vardag framöver.
Hoppas ni vaknar på morgonen och tänker "så var den dagen förstörd".
För bövelen, nu ska vi bli muntrare! Hoppas ni mår bra, jag mår iallafall bättre än imorgon.
/Xabi aka Pessimistkonsulten
Premiärdoppet
Min kompis David hävdar att han har tagit bad som är djupare än vad jag är.
I beg to differ.
I min bok är jag Marianergraven fjorton gånger om. I min bok är mitt sinne lika mörkt som den svenska hösten.
I det första kapitlet penetreras en av mina stora livsfrågor. Tag din kärestas hand, brace yourselves:
Att dricka alkohol fem gånger i veckan lär betraktas som ett missbruk.
Varför gäller inte samma sak för en människa som arbetar fem av sju dagar? I mina memoarer är denna en arbetsnarkoman.
Fundera på det ett tag. Medan du gör det ska jag presentera fler exempel på funderingar som får mig att likna ett oändligt universum. Mörkare än Zorros mustasch - kyligare än kokain.
Micke Tornving är skrämmande lik Cosmo Kramer. Tror ni mig inte? Pröva Googles bildsökning.
Här kommer en vattendelare. Ni som är med mig kan betrakta er som vettiga varelser. Kör.
Personer som flaxar med näsborrarna samtidigt som de förklarar skämt är tråkiga. Dessa försvinner in i en ond cirkel av idioti och avsaknad av fingertoppskänsla.
- Om du träffar en människa som försöker lätta från marken med hjälp av näsan - fly för Guds skull, sa Max och flög iväg.
Våra mest triviala upplevelser är de som föder flest tankar. En avbruten konsversation kan transformeras till två veckors tankeverksamhet. Inom de flesta områden är jag blott en lekman. Detta är inte ett av dem.
Att cykla är fantastiskt.
Tillåt mig att sidospåra. Jag och min bloggkamrat har som policy att, i så lång utsträckning som möjligt, inte avhandla vad som pågår i vår vardag. Men i det här fallet är det näst intill omöjligt.
Efter midsommar tar jag farväl av sena nätter. Förvänta er antingen blogginlägg i massor eller dragkedja upp till hjässan. Vi lämnar det så.
Kontentan är tydlig. Jag försöker för mycket.
/Max aka Zorro.
I beg to differ.
I min bok är jag Marianergraven fjorton gånger om. I min bok är mitt sinne lika mörkt som den svenska hösten.
I det första kapitlet penetreras en av mina stora livsfrågor. Tag din kärestas hand, brace yourselves:
Att dricka alkohol fem gånger i veckan lär betraktas som ett missbruk.
Varför gäller inte samma sak för en människa som arbetar fem av sju dagar? I mina memoarer är denna en arbetsnarkoman.
Fundera på det ett tag. Medan du gör det ska jag presentera fler exempel på funderingar som får mig att likna ett oändligt universum. Mörkare än Zorros mustasch - kyligare än kokain.
Micke Tornving är skrämmande lik Cosmo Kramer. Tror ni mig inte? Pröva Googles bildsökning.
Här kommer en vattendelare. Ni som är med mig kan betrakta er som vettiga varelser. Kör.
Personer som flaxar med näsborrarna samtidigt som de förklarar skämt är tråkiga. Dessa försvinner in i en ond cirkel av idioti och avsaknad av fingertoppskänsla.
- Om du träffar en människa som försöker lätta från marken med hjälp av näsan - fly för Guds skull, sa Max och flög iväg.
Våra mest triviala upplevelser är de som föder flest tankar. En avbruten konsversation kan transformeras till två veckors tankeverksamhet. Inom de flesta områden är jag blott en lekman. Detta är inte ett av dem.
Att cykla är fantastiskt.
Tillåt mig att sidospåra. Jag och min bloggkamrat har som policy att, i så lång utsträckning som möjligt, inte avhandla vad som pågår i vår vardag. Men i det här fallet är det näst intill omöjligt.
Efter midsommar tar jag farväl av sena nätter. Förvänta er antingen blogginlägg i massor eller dragkedja upp till hjässan. Vi lämnar det så.
Kontentan är tydlig. Jag försöker för mycket.
/Max aka Zorro.
Vår visdom
Jag har klurat på en grej i flera timmar nu.
Varför hade man dagbok med hänglås på förut?
Eller rättare sagt: Varför har man dagböcker som är så publika att hela världen kan ta del av dem idag?
Frågorna går in i varandra, så väljer att hålla mitt svar anonymt. Man vill ju inte att vem som helst ska ta del av det, usch nej. Jag hatar andra människor, de ska inte lägga sig i mitt liv.
Hänglås på, ni skulle bara läsa vad som står i den boken. Oj oj.
Ikväll kommer det första riktiga provet för Pär Mårts mannar i ishockey-VM. Superkul. Heja Pär!
Pär Mårts är nöjd med formen hittills i VM. "Nu går vi för guld!".
/Niklas aka hänglåset
Våra klunkar
Jag sitter på min kammare. Kaffet ryker hett från muggen, som egentligen är ett glas. Jag har prioriterat bort disken igen. Livet är fullt av möjligheter, som Ole sa.
Jag har slutat sippa, jag är för cool för att lugnt surpla i mig stekhett kaffe. Jag klunkar. Hur ont det gör i halsen, tungan som blir oanvändbar flera dagar efteråt. Det spelar ingen roll, dryck ska drickas snabbt, hur kallt, varmt, kolsyrigt eller äckligt det må vara. I ett svep bara. Klunk.
En sak man märker när snön tinar bort är att det är fantastiskt mycket kottar i år.
Man ser det på tallarna också, det kommer bli ett riktigt "kott-år" i år.
Visst blir man häpen när min kollega Marx gör två inlägg i rad med så kort tid emellan, jag hoppas ni hinner med att läsa allt som händer i våra liv!
Missunnsamhet är en dålig egenskap. Kommunism är en bra. Därför behöver vi bli fler kommunister.
En sak man märker när snön tinar bort är att det är fantastiskt mycket kottar i år.
Man ser det på tallarna också, det kommer bli ett riktigt "kott-år" i år.
Visst blir man häpen när min kollega Marx gör två inlägg i rad med så kort tid emellan, jag hoppas ni hinner med att läsa allt som händer i våra liv!
Missunnsamhet är en dålig egenskap. Kommunism är en bra. Därför behöver vi bli fler kommunister.
Jag har länge funderat på hur samhället skulle se ut om människor slutade tävla om hur mycket pengar var och en kan tjäna, utan istället började fundera och agera efter hur mycket vi kan bidra med till samhället. Var och en får pengar efter ett behov som staten väljer. Staten sitter med färsk statistik från råd och rön om hur mycket Skattebetalare Svensson behöver för att med sin partner och två barn ska kunna leva drägligt. Varför ska människan tävla om att lägga pengar på hög, som Jesus sa: Saligare att ge än att få. Varför vi nu ska blanda in Jesus i detta, han tror vi väl ändå inte på.
Nä, nu tar vi påtår! Passa bordet så det inte blir fläckar.
Dagens tips: Använd underlägg för allas trevnad.
/Niklas aka Vänstervinden
Mitt liv som okundig
Nej, låt oss bli lite existentiella igen. Ingen tycker att det är roligt. Men det måste göras.
Jag är en mycket enkel man. Allt jag behöver är en skrubb, en vattenkran och tillgång till gangsterrapp.
Allt detta bottnar någonstans i en tidig och aningen pervers fascination för And1 Mixtape (se videon).
Tro det eller ej.
Jag skulle vilja säga att min tillvaro är en enda lång And1 Mixtape. ALLT jag gör är på något vis sprunget ur en sinnesblåsande tunnling som Alimoe gjorde för tio år sedan.
Hur gör du för att din skolbussentrance ska bli så fet som möjligt? Mycket enkelt.
Släng på dig dina mäktigaste hörlurar, låt din söderbaserade, amerikanska hiphopmusik omfamna bussens innandöme med ljudet på hörselskadenivå och gunga sakta fram till din plats. Denna bedrägligt enkla, men ändå eleganta, procedur bör genomföras med en dryg decimeters häng på dina byxor samt ögonen halvstängda i en sorts form av tyst demonstration mot vårt alliansstyrda samhälle.
Där har ni min gymnasietid sammanfattad i två alldeles för långa meningar. Och då har jag inte ens berättat om lustresan från busstationen till skolan. Men det tar vi en annan gång.
Ni får tycka att jag är blott en kund i vår kapitalistiska värld. En konsument som bidrar till synonymerna ondska och högerpolitik. Jag hävdar den raka motsatsen. Jag har faktiskt bara har betalat för en av alla And1 Mixtapes - resten har jag tankat ner från otaliga torrentsidor. Ännu en tyst demonstration från min sida.
Nu säger jag som Ingvar Oldsberg en gång sade: Här är mitt liv. Fast ditt då. Även om det nu är mitt.
/Max aka Okund
Jag är en mycket enkel man. Allt jag behöver är en skrubb, en vattenkran och tillgång till gangsterrapp.
Allt detta bottnar någonstans i en tidig och aningen pervers fascination för And1 Mixtape (se videon).
Tro det eller ej.
Jag skulle vilja säga att min tillvaro är en enda lång And1 Mixtape. ALLT jag gör är på något vis sprunget ur en sinnesblåsande tunnling som Alimoe gjorde för tio år sedan.
Hur gör du för att din skolbussentrance ska bli så fet som möjligt? Mycket enkelt.
Släng på dig dina mäktigaste hörlurar, låt din söderbaserade, amerikanska hiphopmusik omfamna bussens innandöme med ljudet på hörselskadenivå och gunga sakta fram till din plats. Denna bedrägligt enkla, men ändå eleganta, procedur bör genomföras med en dryg decimeters häng på dina byxor samt ögonen halvstängda i en sorts form av tyst demonstration mot vårt alliansstyrda samhälle.
Där har ni min gymnasietid sammanfattad i två alldeles för långa meningar. Och då har jag inte ens berättat om lustresan från busstationen till skolan. Men det tar vi en annan gång.
Ni får tycka att jag är blott en kund i vår kapitalistiska värld. En konsument som bidrar till synonymerna ondska och högerpolitik. Jag hävdar den raka motsatsen. Jag har faktiskt bara har betalat för en av alla And1 Mixtapes - resten har jag tankat ner från otaliga torrentsidor. Ännu en tyst demonstration från min sida.
Nu säger jag som Ingvar Oldsberg en gång sade: Här är mitt liv. Fast ditt då. Även om det nu är mitt.
/Max aka Okund
Tiden är lös
Första maj-tågsaura. Det önskar jag att jag hade. För att nå dit måste jag svida om till min brunaste skjorta och ta ut mina fjantiga örhängen ur nyllet. Första maj är trots allt en fantastiskt viktig händelse för oss på jaglevermedenman.blogg.se. Kampen mot klasser kan ibland kännas evig. Men håll era huvuden högt, kamrater - en dag når vi ända fram. Det enda eviga är just första maj. Tidlöst.
Därför ska vi i dag tala om konsten att vara tidlös. Den är förunnad få ting. Här är en lista på saker som lever för alltid.
1. Hockeyfrillor. Blonda och långa.
2. Mjölvita prasselbrallor. Funkar i alla lägen i livet. När jag tog examen från grundskolan bar jag molnvita prasslare. Alla RnB-fantaster har någon gång under veckan pösiga, vita byxor på sig. Kör.
3. Redovisa falsk statistik i ansiktet på andra människor. Du vinner och det enda din motståndare kan göra är att slänga tillbaks påhittade siffror i ditt tryne. Tar aldrig slut. Alla blir glada.
4. Citera Björn Ranelid. "Från stranden jag till stranden du - i havet vi" eller "om kvinnan säger nej till mannens säd i 60 år så dör mänskligheten ut". Ranelids kaviarorangea nuna påminner mig om solarietrenden. Den lever i dag lika mycket som Darin Zanyars "Money for nothing" tog Sverige med storm under ett tidigt 2000-tal.
Sist men inte minst:
5. Brasse från Fem myror är fler än fyra elefanter. Knarkarnamnens urmoder. Hur ska det någonsin kunna bli förlegat? Brasse är ett klassiskt knarkarnamn som aldrig slår fel. Vad ska din nyfödde, ortodoxkatolska son heta? Brasse så klart. 
BRASSE. Har Brasse Brännström någonsin besökt Brasilien? Där har man tydligen brass i lien.
Jag tar medicin för att hålla mig vaken.
/Max aka Prassel
Vårt samhällsengagemang
Tillsammans gräver vi en tunnel mot jordens mittpunkt.
Tillsammans klättrar vi på duvor mot solen.
Tillsammans arbetar vi för glädje och gemenskap.
Tillsammans är vi starka.
Tillsammans skapar vi.
Glädje är ett nyckelord. Människor ska vara glada. Frågan som dyker upp: hur skapar man glädje hos mänskligheten?
Är det kanske genom att ge människor pengar? Smutsiga mutor? Nej! Vi måste radera bort detta ständiga rop och suktan efter pengar från våra nära och kära! Nog måste vi väl kunna bli glada även om inte alla ger oss pengar? Är det allmänhetens åsikt, eller kräver vi pengar utav våra medmänniskor för att känna glädje?
Jag är av den åsikten att människor inte kan köpa glädje. Glädje får man så länge man ger. Tycker ni att det dröjer länge mellan gångerna har jag dagens ordtips: Tålamod.
Glädje kanske skapar tålamod? Skapar tålamod glädje?
Jag satt och pimplade på isen för några år sedan. Renskinn, frisk luft, familj, solsken, you name it. Allt var upplagt för en glädjens dag. Tror ni jag kände glädje? Jag hade inte arbetat upp mitt tålamod, pimpelglädjen var med andra ord inte på topp av den enkla anledningen.
Nu tänker vi långsiktigt. Tillsammans kan vi ändra på samhället.
Tillsammans kan vi förstöra marknadsekonomin!
Tålamod kamrater!
Håll till godo!
Här står Kim Larsen med sitt Gasolin och är tillsammans. Tror ni de känner glädje?
/Niklas
Tillsammans klättrar vi på duvor mot solen.
Tillsammans arbetar vi för glädje och gemenskap.
Tillsammans är vi starka.
Tillsammans skapar vi.
Glädje är ett nyckelord. Människor ska vara glada. Frågan som dyker upp: hur skapar man glädje hos mänskligheten?
Är det kanske genom att ge människor pengar? Smutsiga mutor? Nej! Vi måste radera bort detta ständiga rop och suktan efter pengar från våra nära och kära! Nog måste vi väl kunna bli glada även om inte alla ger oss pengar? Är det allmänhetens åsikt, eller kräver vi pengar utav våra medmänniskor för att känna glädje?
Jag är av den åsikten att människor inte kan köpa glädje. Glädje får man så länge man ger. Tycker ni att det dröjer länge mellan gångerna har jag dagens ordtips: Tålamod.
Glädje kanske skapar tålamod? Skapar tålamod glädje?
Jag satt och pimplade på isen för några år sedan. Renskinn, frisk luft, familj, solsken, you name it. Allt var upplagt för en glädjens dag. Tror ni jag kände glädje? Jag hade inte arbetat upp mitt tålamod, pimpelglädjen var med andra ord inte på topp av den enkla anledningen.
Nu tänker vi långsiktigt. Tillsammans kan vi ändra på samhället.
Tillsammans kan vi förstöra marknadsekonomin!
Tålamod kamrater!
Håll till godo!
Här står Kim Larsen med sitt Gasolin och är tillsammans. Tror ni de känner glädje?
/Niklas
Diktens vikt
Glöm aldrig detta: Vårt samhälles största fiende stavas marknadsekonomi.
"Näe fan. Det är helt omöjligt att ta sig fram i det här vädret. Det är snöstorm där ute".
Hur ofta har du hört någon säga exakt den meningen? Då menar jag alltså inte att andemeningen skall vara densamma. Nej, vi pratar en identisk kopia av just denna orduppbyggnad.
Du har aldrig hört det. Möjligtvis en gång. Men troligen inte.
Alla (jag) blir vi lika förbannad när vår vardag förpestas av detta överanvända kraftuttryck. Så fort två oskyldiga snöflingor kombineras med en blåst på 0,3 sekundmeter går ett hysterisk rikslarm ut över Svearike. SNÖSTORM, skriker de.
Med detta sagt vill jag inte tatuera in det norrbottniska landskapsvapnet på mitt håriga bröst. I'm just saying.
Ni vill det, jag vill det och en farbror med snuskigt långa tånaglar i Ukraina vill det. Jag staplar nu ett antal ord vars användningsfrekvens bör sjunka mer än sängar som Mia Skäringer sätter sig i.
Gode. Det är det fulaste ordet jag vet. Jag hatar det. Misstänker att det har sitt ursprung någonstans i Piteå. Sluta för fan. Vi norrbottningar är tillräckligt bondiga. Detta ord bekräftar bara alla fördomar som någonsin funnits om folket i norr.
Geni. Alla är vi inte genier. Det är därför det heter "geni". Människor har en alldeles för liberal syn på detta ord nuförtiden. Jag kan bara nämna en handfull tvättäkta genier på rak arm. Zlatan Ibrahimovic, Jens Tiensuu och Will Ferrell. Där har ni en början, sossar.
Slut på exempel.
Men allt är inte bedrövligt. Närå, så kul ska vi inte ha.
Det mest underskattade tinget är dikten. Ty dikten berättar den fängslande historien om samhällskroppens mentala tillstånd. Därför:
Tillsammans har vi levt. Tillsammans har vi frodats. Tillsammans har vi korat vilken pizza som är godast.
Jag kommer ihåg när vi tände 48 tomtebloss och frossade i puder. Vi har upplevt allt vad den här staden erbjuder.
Och du har väl inte glömt den där gången när vi åt tacos?
Nuförtiden är du blott en ensam tavla på min sterilvita vägg.
Förresten, jag såg på Facebook att du skaffat helskägg.
Stiligt. Absolut. Ja, det passar. Min kompis Nisse har en gammal granne vars hund heter Assar.
Förlåt, nu tappade jag tråden. Det händer rätt ofta. Men jag hoppas att du njuter av den där sista applåden.
Vi ses nog aldrig mer. Tänk om två år kunde bli fler.
Men vi lever i en värld full av ondska, bomber och missiler.
Jag kommer att sakna dig för alltid. Min vän, Carlos Wheeler.
Och ja - dikter måste rimma.
/Max aka Dictator
"Näe fan. Det är helt omöjligt att ta sig fram i det här vädret. Det är snöstorm där ute".
Hur ofta har du hört någon säga exakt den meningen? Då menar jag alltså inte att andemeningen skall vara densamma. Nej, vi pratar en identisk kopia av just denna orduppbyggnad.
Du har aldrig hört det. Möjligtvis en gång. Men troligen inte.
Alla (jag) blir vi lika förbannad när vår vardag förpestas av detta överanvända kraftuttryck. Så fort två oskyldiga snöflingor kombineras med en blåst på 0,3 sekundmeter går ett hysterisk rikslarm ut över Svearike. SNÖSTORM, skriker de.
Med detta sagt vill jag inte tatuera in det norrbottniska landskapsvapnet på mitt håriga bröst. I'm just saying.
Ni vill det, jag vill det och en farbror med snuskigt långa tånaglar i Ukraina vill det. Jag staplar nu ett antal ord vars användningsfrekvens bör sjunka mer än sängar som Mia Skäringer sätter sig i.
Gode. Det är det fulaste ordet jag vet. Jag hatar det. Misstänker att det har sitt ursprung någonstans i Piteå. Sluta för fan. Vi norrbottningar är tillräckligt bondiga. Detta ord bekräftar bara alla fördomar som någonsin funnits om folket i norr.
Geni. Alla är vi inte genier. Det är därför det heter "geni". Människor har en alldeles för liberal syn på detta ord nuförtiden. Jag kan bara nämna en handfull tvättäkta genier på rak arm. Zlatan Ibrahimovic, Jens Tiensuu och Will Ferrell. Där har ni en början, sossar.
Slut på exempel.
Men allt är inte bedrövligt. Närå, så kul ska vi inte ha.
Det mest underskattade tinget är dikten. Ty dikten berättar den fängslande historien om samhällskroppens mentala tillstånd. Därför:
Tillsammans har vi levt. Tillsammans har vi frodats. Tillsammans har vi korat vilken pizza som är godast.
Jag kommer ihåg när vi tände 48 tomtebloss och frossade i puder. Vi har upplevt allt vad den här staden erbjuder.
Och du har väl inte glömt den där gången när vi åt tacos?
Nuförtiden är du blott en ensam tavla på min sterilvita vägg.
Förresten, jag såg på Facebook att du skaffat helskägg.
Stiligt. Absolut. Ja, det passar. Min kompis Nisse har en gammal granne vars hund heter Assar.
Förlåt, nu tappade jag tråden. Det händer rätt ofta. Men jag hoppas att du njuter av den där sista applåden.
Vi ses nog aldrig mer. Tänk om två år kunde bli fler.
Men vi lever i en värld full av ondska, bomber och missiler.
Jag kommer att sakna dig för alltid. Min vän, Carlos Wheeler.
Och ja - dikter måste rimma.
/Max aka Dictator
Vår moderna nutid
- Vill du ha den där juicen med en såg i?
- Ja, jag gillar ju inte filmjölk!
Hysteriskt.
Kamrater.
I många år har jag undrat vad som är bäst. Lite, mycket eller lagomt?
Än idag vet jag inte svaret på det, men frågar man närmste kontorsgranne så är svaret enkelt: kebabpizza.
Max frågeställning kring detta med träning och kebabpizza har rört upp stora känslor på en liten arbetsplats. Träning eller pizza, svaret är inte så lätt som man tror. Ingen har hittills svarat tre raka calzones, även om det är frestande.
I vår moderna nutid är det många som väljer bort bra, enkla och sunda alternativ till en bättre vardag. Jag såg på något vansinnigt spännande på flugan Youtube.
Detta är till er oallmänbildade, korkade amatörer. Titta och njut. Framförallt lär er om svensk historia!
Av och med herr Gunnar Papphammar!
Håll till godo!
/Niklas
- Ja, jag gillar ju inte filmjölk!
Hysteriskt.
Kamrater.
I många år har jag undrat vad som är bäst. Lite, mycket eller lagomt?
Än idag vet jag inte svaret på det, men frågar man närmste kontorsgranne så är svaret enkelt: kebabpizza.
Max frågeställning kring detta med träning och kebabpizza har rört upp stora känslor på en liten arbetsplats. Träning eller pizza, svaret är inte så lätt som man tror. Ingen har hittills svarat tre raka calzones, även om det är frestande.
I vår moderna nutid är det många som väljer bort bra, enkla och sunda alternativ till en bättre vardag. Jag såg på något vansinnigt spännande på flugan Youtube.
Detta är till er oallmänbildade, korkade amatörer. Titta och njut. Framförallt lär er om svensk historia!
Av och med herr Gunnar Papphammar!
Håll till godo!
/Niklas
Dyra råd är goda
Min doktor sa att jag behöver en doktor.
En sjuk jävel. Det är vad grabbarna och läkarna kallar mig. Oförutsägbar och skogstokig.
Men en framgångsrik sådan. Det skall adderas. Jag har egentligen precis det varenda frisk människa drömmer om. Även om jag själv är osund på alla sätt och vis. Ja, så är det.
1. En säker inkomst. Studiebidrag som med nöd och näppe täcker hyran.
2. Ett studentrum i möjligheternas stad. En ouppvärmd skrubb i Kalix med andra ord.
3. Tillgång till ungdomens källa. Kanske det mest fantastiska av allt. Den nasala kylan som tar mig hem. Snön. Vintern. Pudret.
Framgång är precis som bumeranger. Om du kastar iväg den så kommer den inte tillbaks.
Vad menar jag med det?
Jo, jag menar egentligen ingenting alls. Och det är precis det som är det vitala i sammanhanget. Lyckan och perfektionismkänslan kommer inte till dig när du jagar den. Jakten på välmående fungerar ungefär lika bra som transparent text-TV. Det går varken att tyda texten eller se programmet som troligen ångar på i gammal god sosseanda. Men det gör inget - vi får alla samma chans att njuta av dockfigurslådan.
En lista var inte nog. Det vet både ni och jag. Fyra nycklar till det perfekta livet lyder som följer:
Jobba hårt. Du kan ta dig till himlen. Men då måste du sikta mot stjärnorna. Ingen får säga åt dig vad du kan och inte kan. För du kan nämligen ingenting. Det sa jag inte. Jag skrev det.
Var ödmjuk. Kaxighet har aldrig gjort någon framgångsrik. Klassiska exempel på det är Rick James, Kobe Bryant och allas vår Zlatan.
Måttlighet. Även om du ska jobba hårt ska du inte slita ihjäl dig. Försök att hitta lite rim och reson i din ansträngsningsmängd. Den gyllene medelvägen är alltid bäst. Kan du välja mellan ett träningspass och en kebabpizza ska du välja tre raka calzones.
Det inre mörkret. Samla ilska och hat inom dig. Le när du egentligen vill misshandla och skratta när du blir spottad i ansiktet. Alla vinner på det. Speciellt dina fiender.
För vidare inspiration. Se klippet här under.
Håkan har avgått, Nestea går inte att hitta i ICA Kvantums kylskåp, isvattnet har försvunnit ur mitt liv och Asian Kitchen har bytt namn till Goodwill.
Säg vad ni vill om Sverige. Men enligt mig är det här landet på väg käpprätt åt helvete.
/Max aka Sammanhang
En sjuk jävel. Det är vad grabbarna och läkarna kallar mig. Oförutsägbar och skogstokig.
Men en framgångsrik sådan. Det skall adderas. Jag har egentligen precis det varenda frisk människa drömmer om. Även om jag själv är osund på alla sätt och vis. Ja, så är det.
1. En säker inkomst. Studiebidrag som med nöd och näppe täcker hyran.
2. Ett studentrum i möjligheternas stad. En ouppvärmd skrubb i Kalix med andra ord.
3. Tillgång till ungdomens källa. Kanske det mest fantastiska av allt. Den nasala kylan som tar mig hem. Snön. Vintern. Pudret.
Framgång är precis som bumeranger. Om du kastar iväg den så kommer den inte tillbaks.
Vad menar jag med det?
Jo, jag menar egentligen ingenting alls. Och det är precis det som är det vitala i sammanhanget. Lyckan och perfektionismkänslan kommer inte till dig när du jagar den. Jakten på välmående fungerar ungefär lika bra som transparent text-TV. Det går varken att tyda texten eller se programmet som troligen ångar på i gammal god sosseanda. Men det gör inget - vi får alla samma chans att njuta av dockfigurslådan.
En lista var inte nog. Det vet både ni och jag. Fyra nycklar till det perfekta livet lyder som följer:
Jobba hårt. Du kan ta dig till himlen. Men då måste du sikta mot stjärnorna. Ingen får säga åt dig vad du kan och inte kan. För du kan nämligen ingenting. Det sa jag inte. Jag skrev det.
Var ödmjuk. Kaxighet har aldrig gjort någon framgångsrik. Klassiska exempel på det är Rick James, Kobe Bryant och allas vår Zlatan.
Måttlighet. Även om du ska jobba hårt ska du inte slita ihjäl dig. Försök att hitta lite rim och reson i din ansträngsningsmängd. Den gyllene medelvägen är alltid bäst. Kan du välja mellan ett träningspass och en kebabpizza ska du välja tre raka calzones.
Det inre mörkret. Samla ilska och hat inom dig. Le när du egentligen vill misshandla och skratta när du blir spottad i ansiktet. Alla vinner på det. Speciellt dina fiender.
För vidare inspiration. Se klippet här under.
Håkan har avgått, Nestea går inte att hitta i ICA Kvantums kylskåp, isvattnet har försvunnit ur mitt liv och Asian Kitchen har bytt namn till Goodwill.
Säg vad ni vill om Sverige. Men enligt mig är det här landet på väg käpprätt åt helvete.
/Max aka Sammanhang
Gästblogg: Det var jag
Jag promenerade ner för Timmermansgatan i min vardaglighet. Passerar byggnaden där min far huserade för en lång tid sedan, då allt inte såg ut som det gör i mina ögon idag. Ser mig omkring över gatan. Kikar snabbt mot hamburgerrestaurangens fönster, för att se om jag känner igen någon därinne. En ung kvinna med barnvagn går åt samma håll som jag, bredvid resebyrån på höger sida av gatan. Sekunder senare i periferin, på samma sida som kvinnan, strövar en latinamerikansk yngling raskt. När de passerar varandra, utan att möta varandras blickar eller på något vis känna av varandra, överlämnar ynglingen något till kvinnan. De fortsätter att gå åt varsitt håll. Jag tittar på honom. Han blickar upp mot mig, som att han vet att jag iakttagit honom genom hela händelsen. Han viker sedan av mot parkeringen bakom biografen.
Alltid lika härligt att vara hemma i Luleå. Bara när jag landat på Kallax, för att en stund senare åka över Bergnäsbron väcker så många känslor och även förväntningar på vad som komma skall. En stad som är full av hatkärlek (det ordet alltså), och förmodligen har skapat mer vemod än vad Göteborg gör i Håkan Hellströms texter. Förlåt för att jag låter som alla lulebor under 18 år med ett intellekt som Stagnelius, alltså enbart Mats Spiik Lindvall i sina yngre dagar.
I alla fulla fall, när jag gick gymnasiet umgicks jag med en handfull blivande samhällsvetare. Ibland firade vi dagen med att äta åttarätters till lunch på Operakällaren i Luleå. Vi var ett slutet sällskap som bl.a. avhandlade om hur man bäst tillagar Janssons frestelse, pratade om de senaste händelserna i kändisvärlden och hade hätska diskussioner om hur ”undermänniskor” i vår omgivning skulle kunna förnedras. Det vanliga. Ett av dem senaste ämnena vi talade om var anekdoter - korta och uddiga berättelser.
Välkommen till min värld av ”kräm”. Jag lever livet med en av mina längsta och bästa vänner. När vi inte går rakt genom VIP-köer bjuder vi vårt manskap på flickor, champagne och pepsi kola. Vi går sömnlösa i våra lyxvillor för att planera nästa illgärning och kommande dåd. Inga felsteg får göras. Men när det väl gått jävligt snett fixar våra toppadvokater och revisorer det. Ingenting om oss skrivs i tidningarna, trots att vi har fingrar i alla av samhällets spel. När vi var dödspanka kunde ingen av oss föreställa sig detta. Idag är vi oberoende av det du bara kan drömma om.
Kan ni föreställa er det livet?
/ Macke aka Marathon
Vår tid
Eller vårtid? Vem vet vad som egentligen är på gång i detta inlägg. Man kan aldrig vara helt säker.
Kamrater.
För en tid sedan såg jag för första gången under mina 20 år och åtta månader långa liv ett helt avsnitt av Landet runt. Ett intressant program med roliga sekvenser, underhållande intervjuer och härliga inslag. Särskilt gillade jag då tittarna har skickat in bilder på lustigheter som kanske inte alltid är rätt. Väldigt kul.
Må de härskande klasserna darra - här kommer vi!
Vilket håll ska vi gå, är den ständiga frågan jag får. Åt vänster såklart!
Tillsammans är ett ord som är väldigt underskattat. Tillsammans. Detta helt otroligt användbara ord används inte lika ofta som man tycker att det borde användas.
Hur kommer detta sig?
Är det kanske för att vi inte klarar av att leva upp till det?
Är det för att vi inte förstår dess innebörd?
Är människor inte tillsammans lika mycket som man var förut?
Är människor mer för sig själv, rent utav ensamma?
Är vi människor dumma i huvudet?
Klura på dessa frågeställningar, jag vet svaren.
"Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande."
Väl mött.
/Niklas
Kamrater.
För en tid sedan såg jag för första gången under mina 20 år och åtta månader långa liv ett helt avsnitt av Landet runt. Ett intressant program med roliga sekvenser, underhållande intervjuer och härliga inslag. Särskilt gillade jag då tittarna har skickat in bilder på lustigheter som kanske inte alltid är rätt. Väldigt kul.
Må de härskande klasserna darra - här kommer vi!
Vilket håll ska vi gå, är den ständiga frågan jag får. Åt vänster såklart!
Tillsammans är ett ord som är väldigt underskattat. Tillsammans. Detta helt otroligt användbara ord används inte lika ofta som man tycker att det borde användas.
Hur kommer detta sig?
Är det kanske för att vi inte klarar av att leva upp till det?
Är det för att vi inte förstår dess innebörd?
Är människor inte tillsammans lika mycket som man var förut?
Är människor mer för sig själv, rent utav ensamma?
Är vi människor dumma i huvudet?
Klura på dessa frågeställningar, jag vet svaren.
"Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande."
Väl mött.
/Niklas
Definitionen av stelt
Vi lever i ett samhälle där idiotin verkställer som diktator. Det är idiotiskt att sakta in överdrivet mycket med bilen innan fartgupp, människor lägger idel dåraktiga statusuppdateringar på Facebook som vittnar om psykisk efterblivenhet och folk fikar alldeles för ofta.
Tillåt mig demonstrera hur en statusuppdatering skall formuleras. Allt enligt boken.
"Begraver mitt nylle i några kilo snö. I afton ska vi knarka oss ner i fördärvet".
Rak, enkel och alla förstår. Avslöjar inte för mycket heller.
Men till det viktiga. Jag har aldrig förstått grejen med att "ta en fika på stan". Detta upphaussade fenomen är blott en destruktiv och äcklig syssla. Jag mår illa bara av tanken. Man kan säga att jag hatar det.
Eller, jag hatar det egentligen inte. Men det låter hårdare och som att jag faktiskt har en åsikt om jag skriver det. Därför hatar jag fikaälskare. Det är ett lucifers påhitt. Framför allt är det en konstig och uppstyltad social situation. Man ska alltså sitta där med en latte i högerhanden och munnen full med bananwienerbröd och försöka lösa världsproblem med en varelse man känner lite ytligt. Samtidigt som det passerar hundratals människor som blänger argt på en. Det håller inte.
Kanske känner jag på detta vis för att jag har social kompetens som en tioåring. Kanske har jag helt enkelt rätt. Fikan på stan är en dagsslända - precis som internet och socialdemokrati. Det kan göra ont att inse. Men jag har just slängt upp all fakta på bordet hårdare än vad Janne Josefssons och Sverker Olofssons fiktiva kärleksbarn hade gjort.
Exakt hur jag definierar fakta. Det kan vi avhandla en annan onsdagsafton. Nu fikar vi.
JOBBIGT. Titta vad stelt och obekvämt det här ser ut. Kvinnorna på bilden trivs inte i sitt fikande.
Jag fikar i city. Jag fikar i orten. Jag fikar i mitt hem och jag fikar i porten. Jag fikar på tuben. Jag fikar på buss. Jag fikar med mamma och jag fikar med min guzz. Jag fikar med Macke. Jag fikar med Tosser. Jag fikar lika bra själv som jag gör i grupp. Jag fikar med Foppa. Jag fikar med Kalle. Jag fikar med Dogge. Jag fikar med grannen. Jag fikar i plugget. Jag fikar på jobbet. Jag fikar vid bordet och jag fikar på golvet. Jag fikar i sängen. Jag fikar i soffan. Shit, fan det låter som om jag fikar ofta. Men jag fikar bara måndag, kanske också tisdag. Onsdag, det händer att det slinker ner en fika. Fikar nog på torsdag. Säkert även fredag. De två sista dagarna med. Inget mera. Jo, kanske mer än en gång om dagen. Flera. En koppar, två koppar, tre koppar. Ner ba. Fyra koppar, sex koppar, fem koppar. Fika.
/Max aka Croissant
Tillåt mig demonstrera hur en statusuppdatering skall formuleras. Allt enligt boken.
"Begraver mitt nylle i några kilo snö. I afton ska vi knarka oss ner i fördärvet".
Rak, enkel och alla förstår. Avslöjar inte för mycket heller.
Men till det viktiga. Jag har aldrig förstått grejen med att "ta en fika på stan". Detta upphaussade fenomen är blott en destruktiv och äcklig syssla. Jag mår illa bara av tanken. Man kan säga att jag hatar det.
Eller, jag hatar det egentligen inte. Men det låter hårdare och som att jag faktiskt har en åsikt om jag skriver det. Därför hatar jag fikaälskare. Det är ett lucifers påhitt. Framför allt är det en konstig och uppstyltad social situation. Man ska alltså sitta där med en latte i högerhanden och munnen full med bananwienerbröd och försöka lösa världsproblem med en varelse man känner lite ytligt. Samtidigt som det passerar hundratals människor som blänger argt på en. Det håller inte.
Kanske känner jag på detta vis för att jag har social kompetens som en tioåring. Kanske har jag helt enkelt rätt. Fikan på stan är en dagsslända - precis som internet och socialdemokrati. Det kan göra ont att inse. Men jag har just slängt upp all fakta på bordet hårdare än vad Janne Josefssons och Sverker Olofssons fiktiva kärleksbarn hade gjort.
Exakt hur jag definierar fakta. Det kan vi avhandla en annan onsdagsafton. Nu fikar vi.
JOBBIGT. Titta vad stelt och obekvämt det här ser ut. Kvinnorna på bilden trivs inte i sitt fikande.
Jag fikar i city. Jag fikar i orten. Jag fikar i mitt hem och jag fikar i porten. Jag fikar på tuben. Jag fikar på buss. Jag fikar med mamma och jag fikar med min guzz. Jag fikar med Macke. Jag fikar med Tosser. Jag fikar lika bra själv som jag gör i grupp. Jag fikar med Foppa. Jag fikar med Kalle. Jag fikar med Dogge. Jag fikar med grannen. Jag fikar i plugget. Jag fikar på jobbet. Jag fikar vid bordet och jag fikar på golvet. Jag fikar i sängen. Jag fikar i soffan. Shit, fan det låter som om jag fikar ofta. Men jag fikar bara måndag, kanske också tisdag. Onsdag, det händer att det slinker ner en fika. Fikar nog på torsdag. Säkert även fredag. De två sista dagarna med. Inget mera. Jo, kanske mer än en gång om dagen. Flera. En koppar, två koppar, tre koppar. Ner ba. Fyra koppar, sex koppar, fem koppar. Fika.
/Max aka Croissant
Vår nya gemenskap
En sak är bra endast när den är till verklig nytta för folkmassorna!
Kamrater.
Det har nu gått snart 86 dagar av det nya året. I ett tidigare inlägg utav min före detta rumskamrat/livskamrat Marx hävdar han att året 2012 kommer bli jordens undergång och "årets sämsta år". Frågan är hur många utav er läsare som håller med honom såhär efter första kvartalet på sista året.
Vilken fantastisk bandyfinal som utspelades på Studenternas igår! Att Sandviken skulle vinna och förstöra Villa/Lidköpings dröm om tredje gången gillt, det var redan färdigt innan matchen började.
Rättvisan segrade till slut, Sandviken är det bästa bandylaget i Sverige!
"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
/Niklas aka sörjande bandyfantast
Kamrater.
Det har nu gått snart 86 dagar av det nya året. I ett tidigare inlägg utav min före detta rumskamrat/livskamrat Marx hävdar han att året 2012 kommer bli jordens undergång och "årets sämsta år". Frågan är hur många utav er läsare som håller med honom såhär efter första kvartalet på sista året.
Vilken fantastisk bandyfinal som utspelades på Studenternas igår! Att Sandviken skulle vinna och förstöra Villa/Lidköpings dröm om tredje gången gillt, det var redan färdigt innan matchen började.
Rättvisan segrade till slut, Sandviken är det bästa bandylaget i Sverige!
"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
/Niklas aka sörjande bandyfantast
Bekännelser
Jag vaknade med ett ryck. Där stod en muffinformad, skallig man endast iförd ett kritvitt skynke. Med en avlång och nästan metallisk spruta i vänsterhanden och ett brunt läderskärp i den andra log han förnöjt mot mig.
- Blunda, min son. Blunda bara, sa den vitklädde mannen.
Så inledde jag en novell i högstadiet. Jag är särskilt stolt över inledningen "jag vaknade med ett ryck". Nyskapande och genomtänkt.
I övrigt kan man fundera över vad jag har för hjärnfel. Jag måste ha blivit huvudknullad eller våldtagen på annat vis som gunstig junker. Freud har säkert en vattentät förklaring på det hela. Jag skulle själv lägga mina kort på att något gått snett under den orala fasen.
Och lite så har det känts under hela min uppväxt. En vilsen själ som krampaktig sökt efter något att klamra sig fast vid. En klippa. Men aldrig har något orkat bära mig. En ryggsäck fylld med förtvivlan och synder har ingen förmått att släpa på längre än tio meter. Men jag ska hitta den personen. Det lovar jag. Jens, jag talar med dig.
Som ni förstår blev min novelll fantastiskt hyllad. National recognition heter det. Jag vann skolans stora novellpris och tog Sverige med storm. Alla ville läsa om denne and one-baller som tog sprutor i frontalloben.
Svårt, svart och gripande. Max Wiik målar upp en värld som Sverige länge blundat för.
Så beskrevs den.
Ooh, why does it rain?
Why does it hurt?
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, now I just cry.
Please tell me why.
Why does it rain? (why does it hurt?)
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, (ooh, ooh.)
(now I just cry.)
Please tell me why, (ooh, noo.) why does it rain?
/Max aka Now I just cry
- Blunda, min son. Blunda bara, sa den vitklädde mannen.
Så inledde jag en novell i högstadiet. Jag är särskilt stolt över inledningen "jag vaknade med ett ryck". Nyskapande och genomtänkt.
I övrigt kan man fundera över vad jag har för hjärnfel. Jag måste ha blivit huvudknullad eller våldtagen på annat vis som gunstig junker. Freud har säkert en vattentät förklaring på det hela. Jag skulle själv lägga mina kort på att något gått snett under den orala fasen.
Och lite så har det känts under hela min uppväxt. En vilsen själ som krampaktig sökt efter något att klamra sig fast vid. En klippa. Men aldrig har något orkat bära mig. En ryggsäck fylld med förtvivlan och synder har ingen förmått att släpa på längre än tio meter. Men jag ska hitta den personen. Det lovar jag. Jens, jag talar med dig.
Som ni förstår blev min novelll fantastiskt hyllad. National recognition heter det. Jag vann skolans stora novellpris och tog Sverige med storm. Alla ville läsa om denne and one-baller som tog sprutor i frontalloben.
Svårt, svart och gripande. Max Wiik målar upp en värld som Sverige länge blundat för.
Så beskrevs den.
Ooh, why does it rain?
Why does it hurt?
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, now I just cry.
Please tell me why.
Why does it rain? (why does it hurt?)
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, (ooh, ooh.)
(now I just cry.)
Please tell me why, (ooh, noo.) why does it rain?
/Max aka Now I just cry
