Ordattacken

Har ni tänkt på en sak? Nej, det har ni inte.
Har jag tänkt på en sak? Nej, jag har tänkt på två.

En av tingen som knackat på hos mitt hjärnkontor är det nedanstående fenomenet. Ägnade säkert minst fem minuters tanketid åt det.

Varje gång en grupp människor introduceras för ett nytt, häftigt och kanske lite onödigt krångligt ord blir det ett jävla ståhej.

Låt oss säga att det nya ordet är "konsekvensneutralitet". En gång till. Konsekvensneutralitet.
Det är inte ett ord som man svänger sig med dagarna i ända. Om man lyckas krysta fram det en gång i månaden skulle jag säga att det är en bedrift i klass med att äta två kebabpizzor på femton minuter.
Men nu har gruppen människor hört detta ord från någon som respekteras av samtliga i församlingen. Den första dagen låter individerna ordet sjunka in. Precis så. Mjukt och skönt. Men ungefär 24 timmar senare brakar helvetet lös.
Då ska man alltså våldsknulla in "konsekvensneutralitet" i var femte mening det närmaste seklet. Ja, ni förstår själva hur det låter.

"Är det verkligen konsekvensneutralt att bara äta Golden Delicious-äpplen?"

"Ur en konsekvensneutral synvinkel måste jag säga att du ser tjock ut i den där tröjan"

"Rent konsekvensneutralitetsmässigt kan jag inte hålla med dig. Du kan inte bara välja första, andra eller tredje alternativet. Vi måste jämföra alla skaldjursbestick med varandra"


Det finns bara en folkgrupp som beter sig på detta vis. Det är per definition socialdemokrater.

Pysslar jag själv med dumheter av denna art? So be it. Men jag mår bra när jag får peka ut andra människors brister och shortcomings.

Därför avslutar vi med en man som är säker i sig själv och framför allt stolt. Kör i vind, Jerry.



/Max aka Por Favor

Vår nya ledare

Tidigare här i bloggen har vi varit väldigt tydliga med att jobba för integration, jämställdhet, delaktighet och demokrati. Alla ska få tycka till om hur saker och ting är och förändras.

Det slog mig att Socialdemokraternas nya partiledare och Sveriges nya statsministerkandidat Stefan Löfwen (jag tycker han borde stava sitt namn med W istället för V) förmodligen kommer att behöva ändra sin ståndpunkt i frågan om kärnkraft. Något jag naturligtvis tycker är jobbigt.
En förutsättning för att vi överhuvudtaget ska få tillräckligt med el i Sverige så måste vi bygga ut kärnkraften.
Parallellt med det behöver vi bygga ut de orörda älvarna för vattenkraft, öka vindkraften och forska fram lösningar för att på ett smart sätt ta vara på solens energi.

Visst blir det lite allvarligt. Jag är allvarlig ibland, men försöker hålla det på en lagom nivå. Jag tycker bara att Stefan Löfwen ska stå på sig, och som han säger se till att Sverige kan ha billig och inte märkvärdigt miljöpåverkande el. Bort med kol och olja. Det är nästan gjort, nästa steg är att bygga ut det förnybara samtidigt som man ersätter gammal kärnkraft med ny, säker och effektiv.
Då kan Sverige tjäna mycket pengar på att sälja säker el till våra grannländer.
Sen när de nya kärnkraftreaktorerna är slut så har vi förhoppningsvis fördelat om elbehovet till att kärnkraften inte är mer än 10% av vår energiförbrukning. Förnybar och vattenkraft står för 90!

Stefan Löfwen gestikulerar om bättre tider för S

Säg, om ca 58,3 år, då kanske vi har kommit dit. Inte förr, inte senare.

Viktigt att man håller debatten på en bra nivå, inte löjlig.
Slutsats: Man måste vara realist. Många miljönissar saknar den egenskapen.

När jorden går under kommer vi förmodligen inte skylla på människans miljöpåverkan, utan människans dumhet.
/Xabi Alonso


Höj era röster

Det är väldigt enkelt att dra stor grupp människor över samma kam. Och det kan bero på en rad olika saker.
Att man finns i samma bekantskapskrets som personer med kriminella tendenser, att man sysslar med sport eller att man klär sig på ett visst sätt.
Oftast är det också fel att skyffla in alla dessa individer i en kompost av förutfattade meningar.

Men självklart finns det ett ståtligt undantag. Om det också bekräfter regeln - det låter vi vara osagt.

Undantaget lyder som följer: Att anklaga personer som klantar till det, på ett eller annat vis, för att vara knarkare. Känslan kan liknas vid fjärilar i magen. Men byt ut de vackra fjärilarna mot bångstyriga, blinda vattenbufflar och din kagge mot den naturliga porten för Estrellachips och vi kan börja snacka party.

Låt oss ponera att du äntrar en matsal. Du ska nu lasta upp den högst mediokra maten på din grådassiga och överanvända plasttallrik. I vanliga fall brukar det finnas tre slevverktyg ämnade för ärendet. Men i dag har en morgontrött mattant endast lyckats skrapa fram två. Det är här du måste se din guldchans. Likt den euforiska känslan av att skjuta med knallpickadoll ska du nu utrbista med din mörkaste stämma:
- HAR MATTANTERNA SKJUTIT HEROIN I HALSPULSÅDERN? DET HÄR ÄR HELT DJÄVLA SINNESSJUKT! VAD FAN I SATAN ÄR DET FRÅGAN OM?

Möt Joel - en helt vanlig kille. Men när hans flickväns kusin ordnar studentmottagning så tappar han konceptet totalt. Troligen på grund av en osund drogsympatisering.


Endast ett exempel av flera miljarder. Men alla som felar i sin vardag har troligen knarkat och det ska ingen gå miste om. Så därför vill jag att ni skriker "HAN HAR JU FÖR FAN BEGRAVIT HELA NÄBBEN I KOKAIN!" till världens alla triviala händelser.

Just sayin'.

/Max aka Bara säger

Ja må den leva

Som rubriken säger är det någon som fyller år idag. Säkert fler än en, men den jag syftar på är ingen mindre än den som många hjälpt att hitta rätt bana här i livet.
Den som räckt ut en hand åt de rika och en tunga åt de fattiga.
Den som skapar glädje och gemenskap i mångas liv.
Den som många skrattar med.
Den som alla respekterar.
Jag talar naturligtvis om Bloggen som idag jubilerar.
Bloggen fyller ett år idag och detta firas med några milstolpar från året som varit.
Många ledare har följt och nämnts i denna blogg.
Ishockeylandslagets förbundskapten Pär Mårts som ledde Sverige till ett snabbt glömt VM-silver våren 2011. Bloggen var på plats och rapporterade om Mårts bravader.
Kenny Dalglish som under våren ångade på med dunder och brak och ledde Liverpool från botten till toppen av Premier League och som nu ska sätta ihop ett lag som inom några år ska vara ledande inom europeisk fotboll igen.
Kristian Luuk och Fredrik Lindström som, lika säkert som Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, fortsätter leda det alltid lika underhållande och allmänbildande TV-programmet På spåret i SVT.
Ett snedsteg, som bloggen för övrigt synade bland de första av alla i vårt avlånga land, var naturligtvis Socialdemokraternas klantarsel till partiledare Håkan Juholt. Hur fel kan det bli egentligen? Allt allt allt allt allt. 0 poäng till Socialdemokraterna. 0! Jag blir uppriktigt upprörd över hur man kan vara så klantiga att man väljer en person med skårrande R till en kandidat att utmana Sveriges bästa statsminister sedan Tage Erlander. Tillsammans med Anders Borg har Reinis sett till att Sverige är världens bästa land just nu. Enligt min mening är det bara våra grannar i väst + Kanada och Schweiz som utmanar oss om den titeln.
Stefan Löfwen (jag noterar att alla medier stavar med enkel-v, men jag tycker det borde vara dubbel. Dessutom, var är katastrofen över e:et?) kan bli vår nästa statsminister. Kanske inte 2014, men definitivt 2018. Ha tålamod, Reinfeldt är på väg att på egen hand, utan försvar från någon oppositionspolitiker, dribbla bort de 35 procent han haft i opinionsmätningarna på senaste tiden. Pensionsåldern, som är väldigt snedställd av media, är bara början. Ha tålamod oppositionsanhängare, (s)nart går vi mot regeringsskifte.
Som en avslutning på Bloggens ettårsdag, som snart går mot sitt slut, skulle jag vilja nämna en stor ledare till.
Det var med förtvivlan vi följde nyhetssändningarna under juli månads avslut. Galningen som berövade många människor livet. Det är med sorg i våra hjärtan vi minns sommarlägrets besökare på Utöya sommaren 2011. Att det var unga Socialdemokrater spelar alls ingen roll i dessa sammanhang, något så förfärligt och hemskt ska inte naturligtvis inte få inträffa i vår moderna nutid. Mannen som höll ihop ett land, en värld i chock. Jens Stoltenberg hjälpte många att återfå hoppet. En landsfader som gjorde så mycket mer än vad en ledare egentligen ska förväntas göra. Ni som läser detta förstår att Bloggen och personerna bakom den önskar att mördandet i Norge aldrig ägde rum, men klockan går tyvärr inte att vrida tillbaka. Allt vi kan göra är att sörja med dem som miste någon nära under de hemska omständigheterna. Jag hoppas att ni likt oss kan, efter ni läst detta, hedra dessa offer med en tyst minut till bilden ovan denna text
Med detta skrivet önskar jag Bloggen ett fortsatt trevligt födelsedagskalas, glöm inte bort att det är måndag imorgon!
/Niklas aka Xabi Alonso

Jordbävningen

Det sägs att det sista som lämnar människan är hoppet. Jag är själv, tro det eller ej, en människa.
Därför tror jag på hoppet. Och jag må vara född i går, men jag var vaken sent i går natt. Tänk på det.

Det här är en blogg av återkommande teman och det som åter kommer har alltså en gång varit. Min fråga till er lyder:
Kan det som en gång varit komma åter med samma perfektion?

Mitt svar: Kanske. Men oftast inte.


Ja, jag talar så klart om min ansiktsmatta. Ja, jag hoppas fortfarande på en ökad kroppsbehåring.

Jag har haft strån på min haka. Flera stycken. Visserligen inte särskilt många - men ändå. Dessa hårstrån har onekligen funnits där, andats samma luft som du och jag samt upplevt världen. Jag vet inte om mina strån kan växa ut och bli lika vackra igen. Det är det jag drömmer om. Helst vackrare, förstås.

Men jag hoppas inte bara på skäggväxt. Jag hoppas även på humor, obekväma situationer och viktnedgång.

- Humor. Känns otroligt tufft i tider av en så enorm idioti att den skulle ge högre utslag på richterskalan än Valdiviajordbävning 1960. Jag lider när människor skrattar åt dålig humor. Jag lider när andra personer gör pinsamma försök till att vara roliga. Jag lider till och med när jag själv försöker vara rolig. Och då brukar jag straffa mig själv med en klassisk omgång "tio tusen nålar".
Men trots detta tror jag på humorn. Jag tror, hoppas och vill att gemene man ska kunna titta på Gina Dirawis (Ana Gina) videoblogg utan att skratta. Hon är så fruktansvärt usel att det börjar forsa blod ur mina öron varenda gång hon öppnar baguetteinkastet. Vilket kan tyckas vara en viss talang i sig. Men det är det inte - hon suger. Denna kvinna sitter med i socialnämndens råd och utskott för intelligensbefriade.

Titta helst inte på klippet här under. Det är så infernaliskt värdelöst att jag inte vet vad jag heter.
Men om ni väljer att utsätta er för denna mentala smärta trots allt, droppa då en arg line i kommentarsfältet och hjälp mig i kampen mot idioti.




Jag hade egentligen tänkt fortsätta den här listan. Men blotta tanken på denna ärkesopa äcklar mig. Jag är så förbannad att jag helt enkelt inte klarar av att avsluta mitt verk.
You can put the blame on Ana Gina, som Akon sade.

Nej, nu måste jag samla mig. Men tro mig - jag återkommer i ämnet. Då med en ny och fräsch komedilektion och en minst lika pessimistisk syn på livet som vanligt.


/Max aka Management by Anger

Pengar öppnar alla portar utom himmelens

Men det är gratis i helvetet har jag hört, det är ett lite mer lockande alternativ.

Det cirkulerar heta rykten just nu. Så heta så djävulen själv förmodligen skulle få brännskador om han fick tag i dem. Bloggen, som följs utav tusentals läsare dagligen, är på väg att ingå i en affärsuppgörelse. Stora aktörer är inblandade, ett konsortium av kanadensiska och amerikanska affärspampar har visat intresse bland många andra etablerade rörelser. Huruvida dessa uppgifter stämmer eller inte vill jag inte uttala mig om, men så fort saker och ting blir klargjorda och officiella kommer vi informera er läsare.

Jag lovade Max ett inlägg häromdagen, naturligtvis blev det inte så utan det fick vänta två eller tre dagar extra bara för att. Det är lite så vi jobbar här, hoppas det uppskattas.

Jag orkar inte klistra in bilder i bloggen längre, ni får faktiskt lära er uppskatta innehållet i texten mer.

"Lättare döljer en vis sin visdom än en dåre sin dårskap"

/Niklas


Lockelser

Vi är två män som inte bor i samma hem. Det innebär massor av saker. Bland annat att vi aldrig får slut på geniala liknelser och metaforer. True story.

Tillåt mig:
Vår blogg är som Allstar - vi erbjuder er junkfood deluxe.

Förklaring för alla er som inte förstår (och ja, ni är dundermånga):
I kreti och pletis bloggar kan man läsa om vad som hänt under dagen. Vilka kläder människan i fråga har köpt/burit under dagen och så vidare. I vår majestätiska världsskildring finns precis samma sak. Fast tvärtom.
Jag och min forne rumskamrat våldtar bloggosfären, låter den föda en oäkting och ställer oss sedan med träskor ovanpå vår förstfödde son. Allt för att kunna vrida av kakburkslocket.

Därför blir den naturliga övergången att belysa några av mina favoritordspråk.

1. Den som gapar efter mycket mister ofta hela locket.

2. Jag begär ingenting. Men jag vill ha ett lock.

3. Hellre sårad av sanningen än sårad av ett lock.

4. Höga klackar uppfanns av en kvinna som blev kysst på locket.

Ja, ni märker nog en trend i ordspråken. Samtliga ord av visdom är kursiverade och inspirerade av det sena 90-talet.

Jag tänkte hyra filmen "Stekta Gröna Lock".
Eller den när en kille blir tjock. Om jag inte minns helt fel så heter han Morgan Spurlock. 
"Baklocket" eller ''Stjärnornas Lock". Båda två är klock.
Ville se "Ett päron till lock", men blev stoppad av ett åderbråck.


Inspirationslocket nedan. Nästa månad kommer jag att attackeras av modiga 16 lock. Det är lockrekord.




/Max aka Lock

En sosse har fötts

Eftersom Max är världssämst på att uppdatera så tar jag saken i egna händer.

Jag har gått en kurs i konflikthantering - att förebygga konflikter. Där fick jag lära mig att man inte ska skriva saker om någon i bloggar utan att först berätta för personen att den ska nämnas i bloggen.

Jag har inte sagt till Max att han är världssämst på att uppdatera, så när han nu slår upp sidan och läser detta inlägg kommer han förmodligen ringa mig och säga att jag minsann inte heller är så djävla bra.

Vad tror ni?

Sanningen är den att jag inte har gått någon kurs i konflikthantering, men om det skulle finnas någon så är det inte omöjligt att detta skulle tas upp. Många onödiga interna stridigheter beror oftast på brist i kommunikation mellan människor. Om en människa är arg för att den inte fått veta något om en specifik händelse så kan det bero på att människan i fråga inte har hunnit läsa mailen. Lyft telefonaset och ring!

Den orala kommunikationen är ALLTID den bästa, inga undantag! Mail är bra, men för att undvika konflikter och missförstånd: Prata med människor.

Nu ska ni få se en bild som jag inte fotograferat, tänkte att det kunde vara roligt istället för all text, det är ju trots allt jobbigt att läsa.

Mikael Styrman, Tornedalens starke man

"Undrar om min vikt ökar om jag äter jättemycket mat och slutar träna"
- Anonym

/Xabi Alonso

RSS 2.0