Åh, vilka härliga minnen

Alla människor har en historia. Det är vad jag har hört i alla fall.

Min helg har spenderats i feberns tecken. Bronsfeberns, så klart. Vilket i sin tur har lett till miljontals slötimmar.
För exakt 243 minuter sedan tittade jag på American Idol. I den TV-showen hittar man alla sorters karaktärer. Jag fick se historier om tonårsmammor som ville uppfylla sina livslånga drömmar, en kille som växt upp under inbördeskriget i Liberia, kvinnor som hjulade in till programmets domare och en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Imponerande. Minst sagt.

Själv är jag inte alls sämre. Faktum är att I've got a story of my own. Ett gäng faktiskt.
Jag har druckit vatten direkt ur kranen i USA, varit vaken i över 24 timmar i sträck, promenerat hem från stan minst tio gånger, rullat mig med bar överkropp i stickigt gräs, smitit in på krogen utan att betala och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer.

Åh, vilken härliga minnen. Alldeles underbart.

Min helg fick en lika bra start som Håkan Juholt fick avslutning. Jag frågade farsan efter alvedon och fick acetylcystein. Om jag har förstått allt rätt så är det en slemlösande medicin för astmatiker. Sedan såg jag snöflingor falla ner på den bara marken, en äcklig hund gnälla oavbrutet i femtio minuter, jag har ätit torra smörgåsar med grovt bröd och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer. Den felaktiga medicineringen kan ha haft en viss knarkinverkan på mig. Men det tror jag inte.

Åh, vilka härliga minnen. Alldeles underbart.

jens
Och sett en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Observera: Detta är ingen dvärgschnauzer.


/Max aka Mr. Story

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0