Så vill jag leva

Jag har börjat ifrågasätta något otroligt mycket den senaste tiden.
Så mycket att jag inte minns varför jag egentligen började ifrågasätta det från första början.
Eller jo - det vet jag. Men det såg coolt ut när jag skrev det. "Så mycket att jag inte minns varför".

Det jag kritiserat i mina inre samtal är ett påhitt vid namn livet. Men om jag skulle gå in mer detaljerat i hur jag ser på saken lär ni ifrågasätta mig. Och det kan jag inte ta. Ingen får någonsin göra det.

Vi kan i alla fall hitta en annan vinkel på det skrattretande fenomen som vi kallar för livet. Nämligen vad jag vill uppnå. Och faktum är att jag kan avslöja för er hur mina framtdsplaner lyder. Beskedet i natt:
Jag vill göra så lite som möjligt och uppnå så mycket som möjligt. Om jag kunde ligga i soffan och titta på Scrubs med en hand innanför brallorna varje dag skulle jag aldrig sluta med det. Vi punktar drömdagen.

Jag hade vaknat klockan två.

Beställt hem en kebabpizza, en pommesmeny och två liter cola från den närmaste och snuskigaste pizzerian jag känner till.

Tagit med mitt sängtäcke till soffan och strategiskt placerat maten på ett bord så nära som möjligt. Allt för att slippa ändra på min vågräta positionering.

Tittat på serier hela dagen och när jag plöjt genom pizzan hämtat en chipspåse eller elva.

Betalt mina yngre bröder för att göra alla hushållssysslor åt mig. Det är faktiskt en av de viktigaste punkterna. För det gäller att inte bli störd i detta - då kan hela dagen slås till spillror. Ibland händer det att mellanbrorsan Bruse får smöra mina mackor för några Carl Von Linnés.

Slutligen hade jag nattat kudden vid 05:00-snåret. Allt för att sedan vakna upp senare samma dag och upprepa proceduren en gång till. Man blir aldrig less. True story.

Men riktigt så ser det inte ut. Nej, inte ens i närheten faktiskt. Återgå.

/Max aka Ambitioner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0