Diktens vikt

Glöm aldrig detta: Vårt samhälles största fiende stavas marknadsekonomi.

"Näe fan. Det är helt omöjligt att ta sig fram i det här vädret. Det är snöstorm där ute".
Hur ofta har du hört någon säga exakt den meningen? Då menar jag alltså inte att andemeningen skall vara densamma. Nej, vi pratar en identisk kopia av just denna orduppbyggnad.
Du har aldrig hört det. Möjligtvis en gång. Men troligen inte.

Alla (jag) blir vi lika förbannad när vår vardag förpestas av detta överanvända kraftuttryck. Så fort två oskyldiga snöflingor kombineras med en blåst på 0,3 sekundmeter går ett hysterisk rikslarm ut över Svearike. SNÖSTORM, skriker de.
Med detta sagt vill jag inte tatuera in det norrbottniska landskapsvapnet på mitt håriga bröst. I'm just saying.

Ni vill det, jag vill det och en farbror med snuskigt långa tånaglar i Ukraina vill det. Jag staplar nu ett antal ord vars användningsfrekvens bör sjunka mer än sängar som Mia Skäringer sätter sig i.

Gode. Det är det fulaste ordet jag vet. Jag hatar det. Misstänker att det har sitt ursprung någonstans i Piteå. Sluta för fan. Vi norrbottningar är tillräckligt bondiga. Detta ord bekräftar bara alla fördomar som någonsin funnits om folket i norr.

Geni. Alla är vi inte genier. Det är därför det heter "geni". Människor har en alldeles för liberal syn på detta ord nuförtiden. Jag kan bara nämna en handfull tvättäkta genier på rak arm. Zlatan Ibrahimovic, Jens Tiensuu och Will Ferrell. Där har ni en början, sossar.

Slut på exempel.

Men allt är inte bedrövligt. Närå, så kul ska vi inte ha. 
Det mest underskattade tinget är dikten. Ty dikten berättar den fängslande historien om samhällskroppens mentala tillstånd. Därför:

Tillsammans har vi levt. Tillsammans har vi frodats. Tillsammans har vi korat vilken pizza som är godast.
Jag kommer ihåg när vi tände 48 tomtebloss och frossade i puder. Vi har upplevt allt vad den här staden erbjuder. 
Och du har väl inte glömt den där gången när vi åt tacos?

Nuförtiden är du blott en ensam tavla på min sterilvita vägg.
Förresten, jag såg på Facebook att du skaffat helskägg.
Stiligt. Absolut. Ja, det passar. Min kompis Nisse har en gammal granne vars hund heter Assar.
Förlåt, nu tappade jag tråden. Det händer rätt ofta. Men jag hoppas att du njuter av den där sista applåden.
Vi ses nog aldrig mer. Tänk om två år kunde bli fler.
Men vi lever i en värld full av ondska, bomber och missiler.

Jag kommer att sakna dig för alltid. Min vän, Carlos Wheeler.

Och ja - dikter måste rimma.

/Max aka Dictator

Kommentarer
Postat av: Fisken

Word up, son.

2012-04-19 @ 21:52:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0