Definitionen av stelt
Vi lever i ett samhälle där idiotin verkställer som diktator. Det är idiotiskt att sakta in överdrivet mycket med bilen innan fartgupp, människor lägger idel dåraktiga statusuppdateringar på Facebook som vittnar om psykisk efterblivenhet och folk fikar alldeles för ofta.
Tillåt mig demonstrera hur en statusuppdatering skall formuleras. Allt enligt boken.
"Begraver mitt nylle i några kilo snö. I afton ska vi knarka oss ner i fördärvet".
Rak, enkel och alla förstår. Avslöjar inte för mycket heller.
Men till det viktiga. Jag har aldrig förstått grejen med att "ta en fika på stan". Detta upphaussade fenomen är blott en destruktiv och äcklig syssla. Jag mår illa bara av tanken. Man kan säga att jag hatar det.
Eller, jag hatar det egentligen inte. Men det låter hårdare och som att jag faktiskt har en åsikt om jag skriver det. Därför hatar jag fikaälskare. Det är ett lucifers påhitt. Framför allt är det en konstig och uppstyltad social situation. Man ska alltså sitta där med en latte i högerhanden och munnen full med bananwienerbröd och försöka lösa världsproblem med en varelse man känner lite ytligt. Samtidigt som det passerar hundratals människor som blänger argt på en. Det håller inte.
Kanske känner jag på detta vis för att jag har social kompetens som en tioåring. Kanske har jag helt enkelt rätt. Fikan på stan är en dagsslända - precis som internet och socialdemokrati. Det kan göra ont att inse. Men jag har just slängt upp all fakta på bordet hårdare än vad Janne Josefssons och Sverker Olofssons fiktiva kärleksbarn hade gjort.
Exakt hur jag definierar fakta. Det kan vi avhandla en annan onsdagsafton. Nu fikar vi.
JOBBIGT. Titta vad stelt och obekvämt det här ser ut. Kvinnorna på bilden trivs inte i sitt fikande.
Jag fikar i city. Jag fikar i orten. Jag fikar i mitt hem och jag fikar i porten. Jag fikar på tuben. Jag fikar på buss. Jag fikar med mamma och jag fikar med min guzz. Jag fikar med Macke. Jag fikar med Tosser. Jag fikar lika bra själv som jag gör i grupp. Jag fikar med Foppa. Jag fikar med Kalle. Jag fikar med Dogge. Jag fikar med grannen. Jag fikar i plugget. Jag fikar på jobbet. Jag fikar vid bordet och jag fikar på golvet. Jag fikar i sängen. Jag fikar i soffan. Shit, fan det låter som om jag fikar ofta. Men jag fikar bara måndag, kanske också tisdag. Onsdag, det händer att det slinker ner en fika. Fikar nog på torsdag. Säkert även fredag. De två sista dagarna med. Inget mera. Jo, kanske mer än en gång om dagen. Flera. En koppar, två koppar, tre koppar. Ner ba. Fyra koppar, sex koppar, fem koppar. Fika.
/Max aka Croissant
Tillåt mig demonstrera hur en statusuppdatering skall formuleras. Allt enligt boken.
"Begraver mitt nylle i några kilo snö. I afton ska vi knarka oss ner i fördärvet".
Rak, enkel och alla förstår. Avslöjar inte för mycket heller.
Men till det viktiga. Jag har aldrig förstått grejen med att "ta en fika på stan". Detta upphaussade fenomen är blott en destruktiv och äcklig syssla. Jag mår illa bara av tanken. Man kan säga att jag hatar det.
Eller, jag hatar det egentligen inte. Men det låter hårdare och som att jag faktiskt har en åsikt om jag skriver det. Därför hatar jag fikaälskare. Det är ett lucifers påhitt. Framför allt är det en konstig och uppstyltad social situation. Man ska alltså sitta där med en latte i högerhanden och munnen full med bananwienerbröd och försöka lösa världsproblem med en varelse man känner lite ytligt. Samtidigt som det passerar hundratals människor som blänger argt på en. Det håller inte.
Kanske känner jag på detta vis för att jag har social kompetens som en tioåring. Kanske har jag helt enkelt rätt. Fikan på stan är en dagsslända - precis som internet och socialdemokrati. Det kan göra ont att inse. Men jag har just slängt upp all fakta på bordet hårdare än vad Janne Josefssons och Sverker Olofssons fiktiva kärleksbarn hade gjort.
Exakt hur jag definierar fakta. Det kan vi avhandla en annan onsdagsafton. Nu fikar vi.
JOBBIGT. Titta vad stelt och obekvämt det här ser ut. Kvinnorna på bilden trivs inte i sitt fikande.
Jag fikar i city. Jag fikar i orten. Jag fikar i mitt hem och jag fikar i porten. Jag fikar på tuben. Jag fikar på buss. Jag fikar med mamma och jag fikar med min guzz. Jag fikar med Macke. Jag fikar med Tosser. Jag fikar lika bra själv som jag gör i grupp. Jag fikar med Foppa. Jag fikar med Kalle. Jag fikar med Dogge. Jag fikar med grannen. Jag fikar i plugget. Jag fikar på jobbet. Jag fikar vid bordet och jag fikar på golvet. Jag fikar i sängen. Jag fikar i soffan. Shit, fan det låter som om jag fikar ofta. Men jag fikar bara måndag, kanske också tisdag. Onsdag, det händer att det slinker ner en fika. Fikar nog på torsdag. Säkert även fredag. De två sista dagarna med. Inget mera. Jo, kanske mer än en gång om dagen. Flera. En koppar, två koppar, tre koppar. Ner ba. Fyra koppar, sex koppar, fem koppar. Fika.
/Max aka Croissant
Vår nya gemenskap
En sak är bra endast när den är till verklig nytta för folkmassorna!
Kamrater.
Det har nu gått snart 86 dagar av det nya året. I ett tidigare inlägg utav min före detta rumskamrat/livskamrat Marx hävdar han att året 2012 kommer bli jordens undergång och "årets sämsta år". Frågan är hur många utav er läsare som håller med honom såhär efter första kvartalet på sista året.
Vilken fantastisk bandyfinal som utspelades på Studenternas igår! Att Sandviken skulle vinna och förstöra Villa/Lidköpings dröm om tredje gången gillt, det var redan färdigt innan matchen började.
Rättvisan segrade till slut, Sandviken är det bästa bandylaget i Sverige!
"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
/Niklas aka sörjande bandyfantast
Kamrater.
Det har nu gått snart 86 dagar av det nya året. I ett tidigare inlägg utav min före detta rumskamrat/livskamrat Marx hävdar han att året 2012 kommer bli jordens undergång och "årets sämsta år". Frågan är hur många utav er läsare som håller med honom såhär efter första kvartalet på sista året.
Vilken fantastisk bandyfinal som utspelades på Studenternas igår! Att Sandviken skulle vinna och förstöra Villa/Lidköpings dröm om tredje gången gillt, det var redan färdigt innan matchen började.
Rättvisan segrade till slut, Sandviken är det bästa bandylaget i Sverige!
"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
/Niklas aka sörjande bandyfantast
Bekännelser
Jag vaknade med ett ryck. Där stod en muffinformad, skallig man endast iförd ett kritvitt skynke. Med en avlång och nästan metallisk spruta i vänsterhanden och ett brunt läderskärp i den andra log han förnöjt mot mig.
- Blunda, min son. Blunda bara, sa den vitklädde mannen.
Så inledde jag en novell i högstadiet. Jag är särskilt stolt över inledningen "jag vaknade med ett ryck". Nyskapande och genomtänkt.
I övrigt kan man fundera över vad jag har för hjärnfel. Jag måste ha blivit huvudknullad eller våldtagen på annat vis som gunstig junker. Freud har säkert en vattentät förklaring på det hela. Jag skulle själv lägga mina kort på att något gått snett under den orala fasen.
Och lite så har det känts under hela min uppväxt. En vilsen själ som krampaktig sökt efter något att klamra sig fast vid. En klippa. Men aldrig har något orkat bära mig. En ryggsäck fylld med förtvivlan och synder har ingen förmått att släpa på längre än tio meter. Men jag ska hitta den personen. Det lovar jag. Jens, jag talar med dig.
Som ni förstår blev min novelll fantastiskt hyllad. National recognition heter det. Jag vann skolans stora novellpris och tog Sverige med storm. Alla ville läsa om denne and one-baller som tog sprutor i frontalloben.
Svårt, svart och gripande. Max Wiik målar upp en värld som Sverige länge blundat för.
Så beskrevs den.
Ooh, why does it rain?
Why does it hurt?
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, now I just cry.
Please tell me why.
Why does it rain? (why does it hurt?)
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, (ooh, ooh.)
(now I just cry.)
Please tell me why, (ooh, noo.) why does it rain?
/Max aka Now I just cry
- Blunda, min son. Blunda bara, sa den vitklädde mannen.
Så inledde jag en novell i högstadiet. Jag är särskilt stolt över inledningen "jag vaknade med ett ryck". Nyskapande och genomtänkt.
I övrigt kan man fundera över vad jag har för hjärnfel. Jag måste ha blivit huvudknullad eller våldtagen på annat vis som gunstig junker. Freud har säkert en vattentät förklaring på det hela. Jag skulle själv lägga mina kort på att något gått snett under den orala fasen.
Och lite så har det känts under hela min uppväxt. En vilsen själ som krampaktig sökt efter något att klamra sig fast vid. En klippa. Men aldrig har något orkat bära mig. En ryggsäck fylld med förtvivlan och synder har ingen förmått att släpa på längre än tio meter. Men jag ska hitta den personen. Det lovar jag. Jens, jag talar med dig.
Som ni förstår blev min novelll fantastiskt hyllad. National recognition heter det. Jag vann skolans stora novellpris och tog Sverige med storm. Alla ville läsa om denne and one-baller som tog sprutor i frontalloben.
Svårt, svart och gripande. Max Wiik målar upp en värld som Sverige länge blundat för.
Så beskrevs den.
Ooh, why does it rain?
Why does it hurt?
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, now I just cry.
Please tell me why.
Why does it rain? (why does it hurt?)
Please God explain, 'cause I don't understand.
Love made me fly, (ooh, ooh.)
(now I just cry.)
Please tell me why, (ooh, noo.) why does it rain?
/Max aka Now I just cry
Vårt nya synsätt
Kamrater.
Jag vet inte hur jag med ord kan berätta denna historia som jag nu skulle vilja dela med mig av.
Jag ska göra ett försök.
Reaktioner skapades när jag var ute och åkte i min ford häromdagen. Jag noterade att busshållplatserna har tapetserats om i närheten av där jag bor. Utvärderade inte mer om det.
När jag sedan samma kväll satt och läste nummer 12 av Bröllopsguiden som jag åter igen fick syn på samma reklam. Jag bläddrade vidare och insåg att artikeln om Förbud mot Burka, skriven av Björk Janlund var mer intressant.
Några timmar senare precis innan sängdags satt jag och sköljde munnen med päronsaft samtidigt som jag underhöll mig på videoklippsidan Youtube.
Vem bryr sig, är det en bra reklamrubrik?
Sen när behöver det svenska försvaret lägga miljoner av budgeten på reklam? Vad vinner försvarsmakten på att göra reklam för sin verksamhet på internetflugan Youtube? Tror dom att någon halvfet, chipsätande, oidrottande datanörd känner att "Ja, jag ska söka till att bli militär!".
Lysande idé! Sverige kommer om fem-tio år försvaras av ett gäng tjocka chipsmongon utan kondis. Smart Sten Tolgfors!
Svenska försvarsmakten ska inte lägga ut en enda krona på reklam! Ett bra jobb är den bästa reklamen som finns, och vi har inte haft krig på över 200 år! Något rätt har försvaret gjort under den tiden.
Jag menar inte att vi ska ha allmän värnplikt istället för att lägga pengar på reklam, jag menar bara att de som känner att de vill utsätta sina kroppar och sitt liv för misshandel förmodligen hittar till försvarsmaktens hemsida. Alternativt kan försvarsmakten annonsera på SVTs "Anslagstavlan". Det kostar förmodligen ingenting.
När vi ändå är inne på reklam så tycker jag det mesta har gått för långt. Max hyllningsreklam till Fredrik och Anders momssänkning vet jag väl inte riktigt om jag är ett stort fan av. Jag förstår att många företag i skräpmatbranschen är väldigt blåa, ingen gillar att betala höga skatter och avgifter, men låt moderaterna sköta sin egen marknadsföreing. Annars tycker jag vi kan dra in på de ofantligt höga partistöden som vi stackars skattebetalare skänker till varje riksdagsparti.
Stoppa kommersialismen så fort det går!
/Niklas aka landsfader P-AH
Jag vet inte hur jag med ord kan berätta denna historia som jag nu skulle vilja dela med mig av.
Jag ska göra ett försök.
Reaktioner skapades när jag var ute och åkte i min ford häromdagen. Jag noterade att busshållplatserna har tapetserats om i närheten av där jag bor. Utvärderade inte mer om det.
När jag sedan samma kväll satt och läste nummer 12 av Bröllopsguiden som jag åter igen fick syn på samma reklam. Jag bläddrade vidare och insåg att artikeln om Förbud mot Burka, skriven av Björk Janlund var mer intressant.
Några timmar senare precis innan sängdags satt jag och sköljde munnen med päronsaft samtidigt som jag underhöll mig på videoklippsidan Youtube.
Vem bryr sig, är det en bra reklamrubrik?
Sen när behöver det svenska försvaret lägga miljoner av budgeten på reklam? Vad vinner försvarsmakten på att göra reklam för sin verksamhet på internetflugan Youtube? Tror dom att någon halvfet, chipsätande, oidrottande datanörd känner att "Ja, jag ska söka till att bli militär!".
Lysande idé! Sverige kommer om fem-tio år försvaras av ett gäng tjocka chipsmongon utan kondis. Smart Sten Tolgfors!
Svenska försvarsmakten ska inte lägga ut en enda krona på reklam! Ett bra jobb är den bästa reklamen som finns, och vi har inte haft krig på över 200 år! Något rätt har försvaret gjort under den tiden.
Jag menar inte att vi ska ha allmän värnplikt istället för att lägga pengar på reklam, jag menar bara att de som känner att de vill utsätta sina kroppar och sitt liv för misshandel förmodligen hittar till försvarsmaktens hemsida. Alternativt kan försvarsmakten annonsera på SVTs "Anslagstavlan". Det kostar förmodligen ingenting.
När vi ändå är inne på reklam så tycker jag det mesta har gått för långt. Max hyllningsreklam till Fredrik och Anders momssänkning vet jag väl inte riktigt om jag är ett stort fan av. Jag förstår att många företag i skräpmatbranschen är väldigt blåa, ingen gillar att betala höga skatter och avgifter, men låt moderaterna sköta sin egen marknadsföreing. Annars tycker jag vi kan dra in på de ofantligt höga partistöden som vi stackars skattebetalare skänker till varje riksdagsparti.
Stoppa kommersialismen så fort det går!
/Niklas aka landsfader P-AH
Åh, vilka härliga minnen
Alla människor har en historia. Det är vad jag har hört i alla fall.
Min helg har spenderats i feberns tecken. Bronsfeberns, så klart. Vilket i sin tur har lett till miljontals slötimmar.
För exakt 243 minuter sedan tittade jag på American Idol. I den TV-showen hittar man alla sorters karaktärer. Jag fick se historier om tonårsmammor som ville uppfylla sina livslånga drömmar, en kille som växt upp under inbördeskriget i Liberia, kvinnor som hjulade in till programmets domare och en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Imponerande. Minst sagt.
Själv är jag inte alls sämre. Faktum är att I've got a story of my own. Ett gäng faktiskt.
Jag har druckit vatten direkt ur kranen i USA, varit vaken i över 24 timmar i sträck, promenerat hem från stan minst tio gånger, rullat mig med bar överkropp i stickigt gräs, smitit in på krogen utan att betala och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer.
Åh, vilken härliga minnen. Alldeles underbart.
Min helg fick en lika bra start som Håkan Juholt fick avslutning. Jag frågade farsan efter alvedon och fick acetylcystein. Om jag har förstått allt rätt så är det en slemlösande medicin för astmatiker. Sedan såg jag snöflingor falla ner på den bara marken, en äcklig hund gnälla oavbrutet i femtio minuter, jag har ätit torra smörgåsar med grovt bröd och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer. Den felaktiga medicineringen kan ha haft en viss knarkinverkan på mig. Men det tror jag inte.
Åh, vilka härliga minnen. Alldeles underbart.
Och sett en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Observera: Detta är ingen dvärgschnauzer.
/Max aka Mr. Story
Min helg har spenderats i feberns tecken. Bronsfeberns, så klart. Vilket i sin tur har lett till miljontals slötimmar.
För exakt 243 minuter sedan tittade jag på American Idol. I den TV-showen hittar man alla sorters karaktärer. Jag fick se historier om tonårsmammor som ville uppfylla sina livslånga drömmar, en kille som växt upp under inbördeskriget i Liberia, kvinnor som hjulade in till programmets domare och en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Imponerande. Minst sagt.
Själv är jag inte alls sämre. Faktum är att I've got a story of my own. Ett gäng faktiskt.
Jag har druckit vatten direkt ur kranen i USA, varit vaken i över 24 timmar i sträck, promenerat hem från stan minst tio gånger, rullat mig med bar överkropp i stickigt gräs, smitit in på krogen utan att betala och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer.
Åh, vilken härliga minnen. Alldeles underbart.
Min helg fick en lika bra start som Håkan Juholt fick avslutning. Jag frågade farsan efter alvedon och fick acetylcystein. Om jag har förstått allt rätt så är det en slemlösande medicin för astmatiker. Sedan såg jag snöflingor falla ner på den bara marken, en äcklig hund gnälla oavbrutet i femtio minuter, jag har ätit torra smörgåsar med grovt bröd och sett en man hoppa bock över en dvärgschnauzer. Den felaktiga medicineringen kan ha haft en viss knarkinverkan på mig. Men det tror jag inte.
Åh, vilka härliga minnen. Alldeles underbart.
Och sett en man som hoppade bock över en dvärgschnauzer. Observera: Detta är ingen dvärgschnauzer.
/Max aka Mr. Story
Repetition är all kunskaps moder
Ropen skalla sporthall åt alla, sa Hasse för en herrans massa år sen.
Kommer ni ihåg det?
Örnässkolan skulle få en ny sporthall lovad Kalle P, vår borgmästare.
Nu står den där, på skolgården. En underbart vacker, grå betong och några enstaka fönster på ena sidan. Jag vet inte om jag med ord kan beskriva hur fantastiskt ful den är.
Men dom säger att det är insidan som räknas.
Häromdagen var Stefan Löfwen på SVTs Hübinette. Vilken ledare sossarna har fått. Han är låångt ifrån den idiot Håkan Bajsholt var (jag är nöjd över det ordet jag just hittade på).
Såhär innan hemgång från arbetsplatsen kan det vara skönt att surfa runt på internet. Har hört att det ska vara kul.
Om ni ska på någon dejt i helgen med någon kille eller tjej som ni tror att ni tycker mycket om så har jag några filmtips till er för att göra kvällen så speciell den kan bli:
Tillbaka till framtiden
Tillbaka till framtiden II
Tillbaka till framtiden III
Varning Jönssonligan
Jönssonligan får guldfeber
Jönssonligan på Mallorca
The Mask
Låt dessa filmer rulla på en halvrisig VHS-spelare ikopplad i en lagomt liten tjock-TV, där har ni iallafall mina två kvällar denna helg.
Väl mött.
/Niklas
Så vill jag leva
Jag har börjat ifrågasätta något otroligt mycket den senaste tiden.
Så mycket att jag inte minns varför jag egentligen började ifrågasätta det från första början.
Eller jo - det vet jag. Men det såg coolt ut när jag skrev det. "Så mycket att jag inte minns varför".
Det jag kritiserat i mina inre samtal är ett påhitt vid namn livet. Men om jag skulle gå in mer detaljerat i hur jag ser på saken lär ni ifrågasätta mig. Och det kan jag inte ta. Ingen får någonsin göra det.
Vi kan i alla fall hitta en annan vinkel på det skrattretande fenomen som vi kallar för livet. Nämligen vad jag vill uppnå. Och faktum är att jag kan avslöja för er hur mina framtdsplaner lyder. Beskedet i natt:
Jag vill göra så lite som möjligt och uppnå så mycket som möjligt. Om jag kunde ligga i soffan och titta på Scrubs med en hand innanför brallorna varje dag skulle jag aldrig sluta med det. Vi punktar drömdagen.
Jag hade vaknat klockan två.
Beställt hem en kebabpizza, en pommesmeny och två liter cola från den närmaste och snuskigaste pizzerian jag känner till.
Tagit med mitt sängtäcke till soffan och strategiskt placerat maten på ett bord så nära som möjligt. Allt för att slippa ändra på min vågräta positionering.
Tittat på serier hela dagen och när jag plöjt genom pizzan hämtat en chipspåse eller elva.
Betalt mina yngre bröder för att göra alla hushållssysslor åt mig. Det är faktiskt en av de viktigaste punkterna. För det gäller att inte bli störd i detta - då kan hela dagen slås till spillror. Ibland händer det att mellanbrorsan Bruse får smöra mina mackor för några Carl Von Linnés.
Slutligen hade jag nattat kudden vid 05:00-snåret. Allt för att sedan vakna upp senare samma dag och upprepa proceduren en gång till. Man blir aldrig less. True story.
Men riktigt så ser det inte ut. Nej, inte ens i närheten faktiskt. Återgå.
/Max aka Ambitioner
Så mycket att jag inte minns varför jag egentligen började ifrågasätta det från första början.
Eller jo - det vet jag. Men det såg coolt ut när jag skrev det. "Så mycket att jag inte minns varför".
Det jag kritiserat i mina inre samtal är ett påhitt vid namn livet. Men om jag skulle gå in mer detaljerat i hur jag ser på saken lär ni ifrågasätta mig. Och det kan jag inte ta. Ingen får någonsin göra det.
Vi kan i alla fall hitta en annan vinkel på det skrattretande fenomen som vi kallar för livet. Nämligen vad jag vill uppnå. Och faktum är att jag kan avslöja för er hur mina framtdsplaner lyder. Beskedet i natt:
Jag vill göra så lite som möjligt och uppnå så mycket som möjligt. Om jag kunde ligga i soffan och titta på Scrubs med en hand innanför brallorna varje dag skulle jag aldrig sluta med det. Vi punktar drömdagen.
Jag hade vaknat klockan två.
Beställt hem en kebabpizza, en pommesmeny och två liter cola från den närmaste och snuskigaste pizzerian jag känner till.
Tagit med mitt sängtäcke till soffan och strategiskt placerat maten på ett bord så nära som möjligt. Allt för att slippa ändra på min vågräta positionering.
Tittat på serier hela dagen och när jag plöjt genom pizzan hämtat en chipspåse eller elva.
Betalt mina yngre bröder för att göra alla hushållssysslor åt mig. Det är faktiskt en av de viktigaste punkterna. För det gäller att inte bli störd i detta - då kan hela dagen slås till spillror. Ibland händer det att mellanbrorsan Bruse får smöra mina mackor för några Carl Von Linnés.
Slutligen hade jag nattat kudden vid 05:00-snåret. Allt för att sedan vakna upp senare samma dag och upprepa proceduren en gång till. Man blir aldrig less. True story.
Men riktigt så ser det inte ut. Nej, inte ens i närheten faktiskt. Återgå.
/Max aka Ambitioner
Men för livet och mening med livet
Ungdomar. Igår var det premiär för nya Aktuellt.
Slog på TV:n 23 minuter in i programmet och såg till min förskräckelse att Carin Jämtin satt i studion och intervjuades. Som tur var tog intervjun slut ungefär direkt jag slog på, tack Jon.
Jag skulle vilja passa på att hylla en stor person. Inte någon politiker, idrottsman eller fredsmäklare. En person som väldigt sällan får särskilt stora rubriker, men dock en person som väldigt ofta förmedlar stora rubriker.
Ni tror säkert att det är Stefan Löfwen, Anders Borg, Ingvar Oldsberg eller någon annan stor man. Om inte annat hoppas ni säkert på det. Så är inte fallet. Jag skulle vilja hylla världens bästa nyhetsuppläsare:
Claes Elfsberg!
Bara det att han stavar sitt namn på det udda sättet ClaEs. Hur kan man stava ClaEs med ett "C"? I övrigt gillar jag C:n. Hade min mor fått bestämma hade jag förmodligen hetat något liknande, iallafall i efternamn. hela familjen förmodligen. Som tur är får inte min mor bestämma särskilt mycket, vem vet hur saker och ting hade sett ut då. Alla i familjen hade ätit och tyckt om fiskbullar!! Kan ni tänka er?!
Som tur är avskyr jag fiskbullar och förstår inte hur människor kan äta denna vidriga maträtt.
Claes Elfsberg får en hyllning av mig genom ett klipp från den fantastiska TV-serien Anders & Måns. Titta och njut.
/Niklas
