Badhuset

Den som räckt ut en hand åt de rika och en tunga åt de fattiga.

Den som skapar glädje och gemenskap i mångas liv.

Den som många skrattar med.

Den som alla respekterar.

Jag talar naturligtvis om Bloggen som idag jubilerar.

Bloggen fyller ett år idag och detta firas med några milstolpar från året som varit.

Många ledare har följt och nämnts i denna blogg.

Ishockeylandslagets förbundskapten Pär Mårts som ledde Sverige till ett snabbt glömt VM-silver våren 2011. Bloggen var på plats och rapporterade om Mårts bravader.

Kenny Dalglish som under våren ångade på med dunder och brak och ledde Liverpool från botten till toppen av Premier League och som nu ska sätta ihop ett lag som inom några år ska vara ledande inom europeisk fotboll igen.

Kristian Luuk och Fredrik Lindström som, lika säkert som Ingvar Oldsberg och Björn Hellberg, fortsätter leda det alltid lika underhållande och allmänbildande TV-programmet På spåret i SVT.

Ett snedsteg, som bloggen för övrigt synade bland de första av alla i vårt avlånga land, var naturligtvis Socialdemokraternas klantarsel till partiledare Håkan Juholt. Hur fel kan det bli egentligen? Allt allt allt allt allt. 0 poäng till Socialdemokraterna. 0! Jag blir uppriktigt upprörd över hur man kan vara så klantiga att man väljer en person med skårrande R till en kandidat att utmana Sveriges bästa statsminister sedan Tage Erlander. Tillsammans med Anders Borg har Reinis sett till att Sverige är världens bästa land just nu. Enligt min mening är det bara våra grannar i väst + Kanada och Schweiz som utmanar oss om den titeln.

Stefan Löfwen (jag noterar att alla medier stavar med enkel-v, men jag tycker det borde vara dubbel. Dessutom, var är katastrofen över e:et?) kan bli vår nästa statsminister. Kanske inte 2014, men definitivt 2018. Ha tålamod, Reinfeldt är på väg att på egen hand, utan försvar från någon oppositionspolitiker, dribbla bort de 35 procent han haft i opinionsmätningarna på senaste tiden. Pensionsåldern, som är väldigt snedställd av media, är bara början. Ha tålamod oppositionsanhängare, (s)nart går vi mot regeringsskifte.

Som en avslutning på Bloggens ettårsdag, som snart går mot sitt slut, skulle jag vilja nämna en stor ledare till.

Det var med förtvivlan vi följde nyhetssändningarna under juli månads avslut. Galningen som berövade många människor livet. Det är med sorg i våra hjärtan vi minns sommarlägrets besökare på Utöya sommaren 2011. Att det var unga Socialdemokrater spelar alls ingen roll i dessa sammanhang, något så förfärligt och hemskt ska inte naturligtvis inte få inträffa i vår moderna nutid. Mannen som höll ihop ett land, en värld i chock. Jens Stoltenberg hjälpte många att återfå hoppet. En landsfader som gjorde så mycket mer än vad en ledare egentligen ska förväntas göra. Ni som läser detta förstår att Bloggen och personerna bakom den önskar att mördandet i Norge aldrig ägde rum, men klockan går tyvärr inte att vrida tillbaka. Allt vi kan göra är att sörja med dem som miste någon nära under de hemska omständigheterna. Jag hoppas att ni likt oss kan, efter ni läst detta, hedra dessa offer med en tyst minut till bilden ovan denna text

Med detta skrivet önskar jag Bloggen ett fortsatt trevligt födelsedagskalas, glöm inte bort att det är måndag imorgon!