Jakten på lycka
Ännu en händelserik dag i lägenheten. Tosser var över på några kalla vid 13-snåret, Nilse slank in med en brasiliansk rulle och för att runda av allt gick samtliga inneboende hand i hand till Coop och handlade mat.
Även om jag lever ett fartfyllt liv med nya utmaningar varje dag har det hänt att jag haft stunder där orden fart och fläkt inte passat in. När orken inte finns där, 20 av dygnets 24 timmar spenderas i en liggande ställning och man betalar sina syskon för att smöra mackor åt en. Det blir en ond cirkel som expanderar för varje sekund som passerar. På samma sätt kan det kännas som att man orkar 1000 gånger mer när ens schema är fullspäckat. Då går det minsann att klämma in 60 minuters extra basketträning i någon av Luleås genuina baskethallar (R.I.P. Kronan) och att hjälpa småbröderna med sina läxor har då aldrig varit mer angeläget.
Men när absolut ingenting händer i ens liv smakar o'boyen lite extra gott, pizzorna tycks beställa sig själva och landar i magsäcken sekunden senare. Det blir tätare mellan chipsaftnarna och man kommer fram till slutsatsen - det är inte så tokigt att aldrig göra någonting. Jag vill aldrig någonsin anstränga mig mer och ändå kunna dra på smilbanden när lönespecifikationen kommer med posten. Ett ögonblick senare inser man att det inte är möjligt. Någon minut/timme/dag efter det, det är från person till person, kommer man till the conclusion att man måste jobba stenhårt för att sedan kunna uppleva det. 40 års slitgöra ska sedan resultera i någonstans runt 7000 dygn av rent och skärt chill.
LUGNT. Vore det inte underbart att spendera sina dagar i en relaxavdelning och få betalt för det?
Minsta möjliga ansträngning för största möjliga lycka, det är receptet på ett härligt liv. Att jobba arslet av sig inom idrott räknas dock inte, för då kan det vara kul att verkligen lägga manken till samt svettas några droppar.
Lev hårt, men ta inte i för mycket.
/Max aka Huselius
Även om jag lever ett fartfyllt liv med nya utmaningar varje dag har det hänt att jag haft stunder där orden fart och fläkt inte passat in. När orken inte finns där, 20 av dygnets 24 timmar spenderas i en liggande ställning och man betalar sina syskon för att smöra mackor åt en. Det blir en ond cirkel som expanderar för varje sekund som passerar. På samma sätt kan det kännas som att man orkar 1000 gånger mer när ens schema är fullspäckat. Då går det minsann att klämma in 60 minuters extra basketträning i någon av Luleås genuina baskethallar (R.I.P. Kronan) och att hjälpa småbröderna med sina läxor har då aldrig varit mer angeläget.
Men när absolut ingenting händer i ens liv smakar o'boyen lite extra gott, pizzorna tycks beställa sig själva och landar i magsäcken sekunden senare. Det blir tätare mellan chipsaftnarna och man kommer fram till slutsatsen - det är inte så tokigt att aldrig göra någonting. Jag vill aldrig någonsin anstränga mig mer och ändå kunna dra på smilbanden när lönespecifikationen kommer med posten. Ett ögonblick senare inser man att det inte är möjligt. Någon minut/timme/dag efter det, det är från person till person, kommer man till the conclusion att man måste jobba stenhårt för att sedan kunna uppleva det. 40 års slitgöra ska sedan resultera i någonstans runt 7000 dygn av rent och skärt chill.
LUGNT. Vore det inte underbart att spendera sina dagar i en relaxavdelning och få betalt för det?
Minsta möjliga ansträngning för största möjliga lycka, det är receptet på ett härligt liv. Att jobba arslet av sig inom idrott räknas dock inte, för då kan det vara kul att verkligen lägga manken till samt svettas några droppar.
Lev hårt, men ta inte i för mycket.
/Max aka Huselius
Kommentarer
Trackback
