Jag och jag mot världen

Jag vill verkligen prata om bussupplevelser nu känner jag. Vill jag något, då gör jag det.

En dag för något år sedan då jag var aktiv gymnasist satte jag mig själv, precis som vanligt, i en onödigt jobbig situation på morgonen. Eftersom att jag sovit för länge blev jag tvungen att löpa i full fart till bussen samtidigt som jag åt en banan och skulle injicera några kilo vax i frillan. Självklart var det högvinter utomhus och självklart låg det pudersnö över en glashal plätt ungefär 20 meter före busshållsplatsen. Med LLT-bussen i min högra ögonvrå tog jag några brutalt explosiva löpsteg, halkade på isen, landade på min frukost, tappade ut vaxburken och begravde mitt nylle i snö. Om ni tror att det slutade där är ni helt fel ute.
Nä, jag skulle tamejfan ha min redemption. Så jag bakade en enorm isblandad snöboll, nitade den rakt i bussens bakruta och höjde mitt mittenfinger mot skyn. 1-0 till Max. Det spelade ingen roll att min granne kom tio meter bakom och tittade aningen snett på mig. Jag är en man som alltid vinner.

Till en helt annan historia som är fantastiskt fyllig och detaljrik. Det här var endast några månader sedan när jag i lugn och ro skulle åka buss ungefär 500 meter. Jag klev in på bussen med en swagger så snäv att den kunde nypa folk och ett leende från öra till öra. Jag räckte fram min 500-lapp som den kontantfontänen jag faktiskt är och till min stora förvåning vägrade denne 89-årige busschaufför att ta emot min lapp.
"Den där får du växla på någon affär", sa han. Hur skulle jag hinna med det? Bussen går ju om en sekund. Det var otroligt turligt att min gode vän Andrés kunde lägga ut tio kronor för min långa bussfärd.
Då tänker ni säkert - Max, vad blev din hämnd denna gång då? Jo, jag matade på stoppknappen vid varje tillfälle som gavs, alltså vid samtliga hållplatser. Eller jag tänkte i alla fall göra det, men jag kan säga att jag såg förbaskat arg ut där jag satt i alla fall.
Nu kommer jag inte på någon fler. Så vi nöjer oss med resultatet: Max-Världen, 2-0.

pengar
MONEY FOUNTAIN.
Tänk er att det kommer pengar ur denna fontän, då hade det varit jag.

Shit happens and since I’m the shit, I’m who it happens to.

/Bussmannen aka Huselius


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0