Badhuset

Det här känns lite konstigt att erkänna. Jag visste inte att jag hade det inom mig faktiskt...
Men sent igårkväll stod det glasklart för mig.
Två saker dominerade mitt liv förut. Nu ser det inte ut så längre.
Jag har alltid tänkt: så här ser världen ut. Jag hade fel.
Jag samlar mina tankar, Björn Tosser gör highfive med en kamel.
Livet jag levde är nu ett minne blott. Niklas Olsson är en djävel på att skjuta hoppskott.
Allting bara slutade, allting sade stopp. Nu ligger jag i soffan och lyssnar på norsk halvpop.

Ja, det är sant. För tillfället lyssnar jag öronen av mig på Moi - Hjerteknuser. En ohyggligt bra låt.




Detta fick mig att skänka några extra tankar åt barnen som svälter i fjärran land. Då pratar jag inte om kidsen i Afrika - utan förstås om Adam och Adam i Norge. Det är inte länge kvar nu boys, Kebabhuset är bara ett stenkast bort.

Så, nu var det sagt. Vilken lättnad, allting känns mycket bättre. Nu klarar jag mig nog genom denna dag också.

/Max aka Huselius