Badhuset

Hat har varit ett återkommande tema i inläggen jag hittills mäktat med i denna blogg. Om än kanske inte huvudtemat, men de flesta inläggen är skrivna med en smått morbid underton.
Vi känner alla till att hat och rädsla formar grupper. Att hat förenar människor. Därför måste ett konstant och omotiverat hat vara det absolut bästa sättet för mig att nå ut till den stora massan.

"Vad är väl en bal på slottet?" tänker du kanske då.
Och om detta är vad som ploppar upp i ditt hjärnkontor när jag pratar om hat finns det inte mycket att göra. Då är du förmodligen dum i huvudet, eftersom att det inte har något att göra med vad jag nyss skrev.

Anyways, jag har tänkt fortsätta på det ack så framgångsrika inslagna spåret. Att lista en rad onödiga grejer. Denna gång riktar vi in oss på aktiviteter en del kufiska människor tycker är underhållande, men som i själva verket är imponerande tråkigt.


Samarbetsövningar/lekar. Kan ju vara kul om man vill skapa en dålig stämning och har någon sorts form av ironisk tanke bakom det. Tror dock inte att så många har det. Samarbetsövningar är alltid lika awkward och det blir inte bättre när vinnarskallar delas in med oatletiska kroppar som drar ner hela laget. En jobbig känsla.


SAMARBETE. Oj, vad roligt det här är. Om någon ler så är det bara för att skapa en illusion av att de har kul.


Utflykter i naturen. Främst vintertid. Det är iskallt, det är becksvart, du befinner dig mitt i skogen och stapplar dig fram med alldeles för långa skidor. Halvvägs in i skogen inser att du glömt långkallingar, det blir ännu kallare och du snubblar ner i en snödriva. När du väl kommit fram till den slitna grillplatsen som alla hypat upp till skyarna misslyckas du med att grilla dina falukorvar som blir kolsvarta hur du än gör. Summa summarum:
Du håller på att frysa ihjäl, du är hungrig och det är tio grader för kallt för att du ska kunna pissa. Det här måste vi göra om!


Fiske. Det kan ju säkert vara hur kul som helst. I ungefär 30 minuter, sen har man varit med om det. Inte en chans att jag skulle kunna ha tålamod att åka runt i timmar på en båt för att fånga fiskar som ändå är för äckliga för att ätas. Jag kan förstå grejen runtom fisket, gemenskapen, resan o.s.v. Men själva akten att fånga en fisk är långt ifrån min kopp te.


Det enda som är kul med Mia Skäringer är att hon är ful. Och inte ens det är särskilt roande.

/Max aka Huselius