Curryteorin
Underskattning är the father of losing. När man börjar underskatta människor, lag, spelare etc. tror man sig hamna i ett mentalt överläge. Men så är det absolut inte. Istället får den som blivit utsatt för underskattning ett psykiskt övertag och det slutar oftast med att man själv torskar. Alternativt att man är väldigt nära att förlora.
Och det härliga är att folk aldrig lär sig, i alla fall inte jag. När Dundret (Gällivare) står som motståndare i en basketmatch räknar man med att möta ett gäng bönder som knappt klarar av att svälja köttbullar. Nu är tyvärr fallet ofta så, men man vinner ändå bara med tio poäng till slut. Detta på grund av ens förutfattade meningar, undervärdering och en liten gnutta nonchalans.
Självklart finns det ett undantag som bekräftar regeln. Detta undantag stavas curry, denna avvikelse har också lagt grunden till något som jag valt att kalla för - The Curry Theory.
Den lyder som följer:
Du förlorar ingenting på att underskatta curry, så länge du äter det trots din låga värdering. Innan du hinkar i dig några liter currydressing förväntar du dig ingen explosion av smaker. Men bara sekunder senare är underskattningen ett minne blott. Du inser hur mångfacetterat curry är, du möts av nya smaker och känslor varje gång curryn möter din tungspets.
Jag tycker att det är gott med curry, även fast det luktar ganska mycket.
Insåg också nyss att denna curryteori förmodligen gäller all mat och en rad andra saker utöver ting som kan förtäras.
Vem är väl då lämpligare att kika på än Golden State's Stephen Curry? Här drar han en okie-doke i nyllet på Chris "Birdman" Andersen. Fint.
To sum it all up: The Curry Theory - rock solid.
/Max aka Huselius
Och det härliga är att folk aldrig lär sig, i alla fall inte jag. När Dundret (Gällivare) står som motståndare i en basketmatch räknar man med att möta ett gäng bönder som knappt klarar av att svälja köttbullar. Nu är tyvärr fallet ofta så, men man vinner ändå bara med tio poäng till slut. Detta på grund av ens förutfattade meningar, undervärdering och en liten gnutta nonchalans.
Självklart finns det ett undantag som bekräftar regeln. Detta undantag stavas curry, denna avvikelse har också lagt grunden till något som jag valt att kalla för - The Curry Theory.
Den lyder som följer:
Du förlorar ingenting på att underskatta curry, så länge du äter det trots din låga värdering. Innan du hinkar i dig några liter currydressing förväntar du dig ingen explosion av smaker. Men bara sekunder senare är underskattningen ett minne blott. Du inser hur mångfacetterat curry är, du möts av nya smaker och känslor varje gång curryn möter din tungspets.
Jag tycker att det är gott med curry, även fast det luktar ganska mycket.
Insåg också nyss att denna curryteori förmodligen gäller all mat och en rad andra saker utöver ting som kan förtäras.
Vem är väl då lämpligare att kika på än Golden State's Stephen Curry? Här drar han en okie-doke i nyllet på Chris "Birdman" Andersen. Fint.
To sum it all up: The Curry Theory - rock solid.
/Max aka Huselius
Kommentarer
Trackback
