Badhuset

Under en längre tid har jag velat belysa ett ämne som jag tror ligger många varmt om hjärtat. Med en klump the size of a tennisboll i magen har en mental värk plågat mig sedan ett decennium tillbaks. Efter några kannor isvatten samt fem portioner wokad luft känner jag mig nu mogen att lyfta bort tyngden som hängt så tungt över mina meterbreda axlar (inte lika breda som min rumskamrats, men ända fullt respektabla).

Ja, ni har läst det här tidigare - men jag har inte varit redo att ägna ett helt inlägg åt the subject.

Alecia Beth Moore är inte professionell på något vis. Möjligen professionell pajas. Fast hon lyckas troligen inte med det heller med tanke på hennes obotliga uselhet. Det jag vill säga är att Pink, som hon så fint kallar sig, suger megamycket. Inte supermycket, inte supderdupermycket, utan megamycket. Yep, you heard me.

Ni har troligen någon gång tvångslyssnat på en av hennes senaste plågor "Raise Your Glass". Egentligen ska jag inte behöva argumentara mer för min sak nu. Men jag gör det ändå.
Pink är inte en bra arist, ingen tycker det. Fråga alla du känner och du lär få exakt samma svar, åtminstone från alla friska personer. "Nej" det vill säga. Det är högt uppsatta mediamän som på måfå beslutat att detta R&B/Punk-mellanting till underhållare skall få förpesta radiostationer i vårt avlånga land. Inte särskilt konstigt att hon sägs vara en av de få riktiga kända artisterna som saknar hardcore-fans. Det är den svenska staten som vill att du ska lyssna på Pink. Ingen gör det frivilligt, men alla kan hennes lyrics. Hjärnskrynkling av den värsta sorten.

Slam slam, oh hot damn
What part of party don't you understand?
Wish you'd just freak out (freak out already)
Can't stop coming in hot
I should be locked up right on the spot
It's so on right now (so fuckin' on right now)

Försök att sjunga de ovanstående raderna med ett rakt nylle. Hon klarar uppenbarligen av att göra det. Människans verklighetsuppfattning kan ju inte vara av denna värld. Låter det rätt när hon sjunger det här?
Nu vet jag inte om det är hon själv som skrivit låten eller ej. I vilket fall som helst: skärp dig!
Jag hade hellre rest några år tillbaks i tiden och låtit Leni Riefenstahl, hjärnan bakom några av nazitysklands propagandafilmer, skriva poplåtar åt mig än stått ut med den här skiten. Get it?

Såja. Skönt att få hata lite, kärlek har florerat på ett inhumant vis de närmaste veckorna. Det var helt enkelt på tiden. Hat för oss samman.



Chamillionaire delar med sig av en rolig historia.

Nu ska jag fortsätta att äta luft med gaffel.

/Max aka Huselius