Badhuset

The first time I laid my eyes on Marcus Klasson I didn't think much of him... Han sportade en fin mittbena à la nittiotal och han hade stora problem med att gå samtidigt som han förde bollen mellan benen. "Jag hatar den här övningen", sa han frustrerat.
Det var först flera år senare som vi såg hans riktiga potential. Marcus är en entertainer i själen. Han älskar att framträda, att se till att alla har roligt. Marcus har också definitionen av ett naturligt leende och ett smittande skratt.

Men även solen har sina fläckar. Marcus har alltid haft en lite för stor förkärlek till randiga tröjor. Han har också alltid hämmats av en osäkerhet. När vi skrattade med honom fanns det en tanke om att vi skrattade åt honom. Det var först efter en lång tid i vänskapskretsen som han öppnade sig. Idag är Marcus en stilig ung man med framtiden för sig. Vi saknar honom lite, säger vi ofta. Han säger samma sak tillbaka, och sen ler han på det där sättet som bara Marcus kan. Som om det inte finns ett enda moln på himlen.

Jag är stolt över att kalla Marcus för min vän. Att följa hans utveckling har varit en av de största resorna i mitt liv.

Ingen av mina drömmar blev någonsin verklighet
Tills den dagen då jag hittade dig
Även om jag låtsas att jag har gått vidare
Så kommer du alltid att vara min baby
Jag fann aldrig rätt sätt att säga
Att du är den jag tänker på varje dag
Och jag vet att oavsett var kärleken tar mig
Så kommer en del av mig att alltid vara med dig

/Nisse och Max