Min själ i brand, del ett

Lägenheten börjar sakta men säkert att likna ett hem. I dag inhandlade min bättre hälft ett diskställ bland annat.
Nu saknas det bara sängar. Jag vet inte hur länge till jag orkar leva i ett tält inuti vår bostad. Visst kan det vara kul att tälta lite nu och då, men två månader i rad börjar bli lite mycket...

Cut, on to the next. Not the next scene, bitch, the next check. Det är vad en ung Carter hade sagt, själv säger jag något i stil med det fast minus not the next scene, bitch, the next check. Vad jag försöker förmedla är att vi går vidare i alla fall.

Under fredagens halvspontana tripp to the middle of nowhere fick jag en uppenbarelse. Motorn gick varm på Olssons Saab, men varmast av allt var nog bilens påkostade ljudsystem. Det var när jag satt och funderade kring varför jag endast var iklädd shorts och hade ett tennisracket i knät som den gick i gång. En änglalik röst tillsammans med förtrollande gitarrslingor. Det var den mest gudomliga låt jag hört på flera år. Nu gissade ni nog på Lil' Waynes låt "Paradice" från hans hiphop/rock-album Rebirth. Tro det eller ej, det var inte den.
Nej, det var Don't Cry från det lite okända undergroundbandet Guns N' Roses. Skulle gissa på att jag hittade den ungefär tio år efter alla normalt funtade människor - men jag fann den, den fann mig och nu lever jag i harmoni med min omgivning.

Nedan följer tre of the smoothest hiphop-låtarna jag känner till. Sköna att lyssna på, inget mer. Så räkna inte med några poetiska insatser från dessa artister. Det här är tracks en person som inte gillar rap music kan uppskatta.

Baby Bash ft. Frankie J - Suga Suga.
Kikar du på texten i denna gamla radioplåga blir du bara ledsen för att den är så gränslöst usel. Men om du bortser från den, sluter dina ögon och bara fokuserar på musikupplevelsen känns det desto bättre. Sån är den, Suga Suga. Smooth.

Ludacris, Keon Bryce & Fate Wilson - Growing Pains.
Luda' är långt ifrån min favorite rapper eller ens min favorite rapper's favorite rapper. Men beatet flyter på fantastiskt och jag njuter genom hela skiten.


K-OS ft. Saukrates - I Wish I Knew Natalie Portman.
Här tänker du inte särskilt mycket på den lyricistiska insatsen. Även om den i detta fall är långt ifrån dålig. Dessa två kanadensare vet onekligen vad de sysslar med!


Lil' Wayne - Hustler Musik.


Här har ni dock en komplett låt. Skönt flow, skön rappare, skönt beat. When put together - bästa låten någonsin.
Det var den här Weezy-dängan som fick mig att fastna för hans raspiga knarkarröst. ENJOY!

Nu ska jag återgå till TV6-tittandet, de gyllene timmarna har ju bara börjat.

/Max aka Huselius

Min själ i brand, del två

Jag har alltid varit en man av musik. Med betoning på man. Redan vid tolv års ålder påstod många att jag såg ut som en ung Kenny Loggins, föreställ er det helskägget!

Tillbaks till musikspåret. Jag har alltid fascinerats över hur olika låtar kan skapa en viss sinnesstämning hos mig. Den typ av musik som lyckas överlägset bäst med det är något som jag brukar kalla för "scrubsmusik".
Jag har full förståelse för den som inte riktigt hängde med i svängarna där. Ett sådant komplext och avancerat uttryck kräver några timmars research innan man kan förstå sig på.
Men for the sharp minds som hänger på denna blogg kan jag nu avslöja att den faktiska betydelsen är: musik som kommer från TV-serien Scrubs.
Det är svårt att säga vad dessa tonkonster lyckas så mycket bättre med än alla andra här i världen. Men det minsta jag kan göra är att tipsa om några av dessa melodier, ni kanske kan lista ut själva var i låtarna perfektionen ligger.


The Fray - How To Save A Life. En otroligt bra låt helt enkelt. Blir ännu bättre tillsammans med några djupa moments med J.D. på tv-skärmen. Återfinns även i Grey's Anatomy.

Rhett Miller - Question. Spelas när Turk friar till Carla för tusende gången och äntligen får svaret "ja". Skönt med lite akustiskt, fråga Dogge så får ni höra.

Och slutligen, den kanske behagligaste sången av alla. En prislös cover på Outkasts "Hey Ya!".
The Blanks - Hey Ya!




Ett förbaskat bra ögonblick i Scrubs-serien. The Janitor gifter sig, klassiskt.
Avsnittet heter My Soul On Fire, Part 2.


Ska försöka slänga upp ett inlägg lite senare också. Det kommer troligtvis handla om den hiphop som inspirerar mig mest.

/Max aka Huselius

Livsråd

Låt oss ta varandras händer. Blunda för en stund och supa in den vackra atmosfären vi ständigt omges av som livet faktiskt är. Varje dag vi upplever är en värdefull gåva, ta hand om gåvan som skänkts till dig. Slösa inte bort den genom att sysselsätta dig med saker du inte tycker om. Njut så ofta och mycket du bara kan!
Ta av dig bältet, knäpp upp dina jeans, sätt dig ner i soffan och slappna av med en iskall bira en onsdagsafton bara för att du kan. Du behöver inte ha på dig dina sockar på sommaren och du behöver inte ha på dig ditt linne. Eller jo, om du vandrar genom staden. Då är det bara konstigt att gå runt topless.
Vill du inte jobba? Det är okej. Du får ta det lugnt ett tag. Spendera tid på dig själv, vad vill du få ut av din tid här på jorden? Ta dig en rejäl funderare, det spelar ingen roll om några veckor passerar. Du ska göra det som känns absolut bäst för DIG. Det är ditt liv, du är din egen chef och det är du som ska styra din livsskuta i rätt riktning. "Show Me The Meaning Of Being Lonely" sa Backstreet Boys. Show me the meaning of being sämst säger jag.

sommar osv
LIVET. Är livet en ständigt somrig äng? Allt är upp till dig. If you want it, go get it.

Om jag någonsin börjar prata eller ens fundera i banor som påminner om det jag skrivit ovan får ni min tillåtelse att slå sönder skallen på mig. Eller kanske fälla mig när jag strosar på Luleå stads gator, det hade varit ganska classic.

Jag kan erkänna att jag är förbaskat less på att arbeta gratis (galen metafor). Det har pågått alldeles för länge nu.

/Max aka Huselius

Polisanmälan

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. För ungefär en och en halv timme sedan blev jag utsatt för en bloggvåldtäkt. Låt mig bara säga så här först: inget ont om Tsatsiki, Morsan och Polisen, men den suger.
Jag tänker inte nämna något namn på gärningsmannen - men det var Nisse.

Kan någonstans ändå känna att det finns en viss humor i hans attack. Däremot vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv för att ha lämnat min och Niklas användare inloggad. Men jag ska ge det några år.

En annan bra film är Dude Where's My Car. Ska nog ta och kika på den tio gånger i rad nu.

Håll det äkta!

/Johan

Min hemliga kärlek.

Jag har för övrigt alltid tyckt att Tsatsiki, morsan och polisen är en jävla kvalitétsrulle. Har nog sett den femtio gånger.

Max aka Huselius.

Is the answer to that question yet another question?

För några dagar sedan lyckades jag landa Lil' Waynes diskografi från 1999-2011 med studioalbum, mixtapes och hela köret. 24 GB musik, 24 GB pure quality.
De närmaste tre timmarna har jag suttit och lyssnat igenom cirkus 25 olika mixtapes. Men efter 180 minuters njutning fick det vara nog. Tiden var inne. Under en timme hade jag då funderat starkt på någonting, men aldrig riktigt vågat ta steget. Frågorna i mitt huvud var oändligt många, svaren desto färre.

Är jag mentalt redo? Klarar jag av detta rent fysiskt? Vad heter David Nilsson i mellannamn?
Svar: Karl och Henrik.

Men sluttligen samlade jag tillräckligt med mod för att krypa till köket och tillaga en kopp isvatten. Nedan följer mitt alldeles egna recept på isvatten och en snabb nedbrytning av hur du går tillväga under tillagningen.

Recept på isvatten

Ett glas vatten.
Fyra isbitar.
Ett glas eller en mugg.

Fyll glaset/muggen med vatten. Dock inte helt upp till kanten, lämna utrymme för isbitarna.
Tag ut is från frysen. Placera sedan isbitarna försiktigt i glaset/muggen för att inte spilla ut vatten.
Ditt isvatten är nu färdigt för drickning. Serveras kallt.
Uppskattad tillagningstid: 43 minuter.

vatten
PERFEKTION. Is+vatten, det kan troligen inte bli mycket bättre.

Hoppas att du och dina loved ones kommer att njuta av massvis av tillfällen med kulinariska upplevelser i denna form. Några av mina absolut bästa stunder hittills i mitt liv har varit med tillsammans med isvatten och goda vänner.

Lev hårt!

/Max aka Huselius

Konsten att inte släppa taget

Jag kan uppenbarligen inte släppa taget om ämnet "mat". Jag känner mig tvingad att skriva om det. Det kan i och för sig bero på att jag bara ätit en måltid idag. Men för mig finns det verkligen inte en endaste stund under dagen då jag inte är sugen på mat.
Det är heller ingen hemlighet att vi i lägenheten på Skeppsbrogatan uteslutande serverar gourmetmat. Här har allt från överkokta Bullens till nästan färdigstekta köttbullar funnits på menyn. Och jag tror jag talar för samtliga inneboende när jag säger att de två första månaderna i lägenheten har varit en ren och skär smakupplevelse.

Det är i tider som dessa det inte hade varit helt fel med några faktiskt kockegenskaper. Tänk om jag hade kunnat slänga ihop lite jambalaya likt Jens Persson när middagen lurar runt hörnet. Då hade livet varit en never ending fest.

Nä, min kostcirkel påminner nog mer om Mikael Hjorts. Den mannen äter faktiskt bara fyra olika saker, true story!



/Max aka Huselius


När mat står på schemat

Om jag trånar efter ett rakt skrovmål med lagom friterade pommes och en bearnaisedipp av högsta kvalitet finns det bara ett ställe för mig. Max kanske ni tänker då? Jag heter Max och äter på Max, roligt. Näe.
Det enda som är kul med det är att jag brukar få käka ett gratis mål den 1:a februari (min namnsdag). Fast det glömmer jag ändå bort varje år.
Haket jag pratar om stavas självfallet Tasty Burger. För det första: vilket simpelt, yet genialiskt namn. I for one blir förbannat sugen på en fettdrypande burgare direkt jag hör/ser namnet. Då kan inget hindra mig från att komma stapplandes in på Tasty för att trycka 90 gram kärlek rakt in i limpinkastet.

I allmänhet måste jag säga att mat är gott. Helst av allt vill jag aldrig sluta äta, det är roligt att äta. Ett av mina största intressen här i livet är att käka god mat. Det ska man göra så ofta man bara kan!

jens
NORMAL. Vilken trevlig burgare. Det är jättekul med mat.

Men självklart finns det även andra fullt värdiga hamburgerhak.
Jag listar några av dem:

Frasses. Det finns inget ställe som rockar pommeskrydda på samma nivå som Frasses. Smakerna kommer i allt från cheddar till sourcream och det gör att deras potatispinnar blir något av en utanför kroppen-upplevelse.


Korvgubben. Det bästa med korvgubben är att du får mycket mat. Men måste också tillägga att det är helt fantastiskt att du får en gratis originaldipp bara du frågar efter en. Classic!


Donken. Perfekt när man vill logga in efter en hård afton för att hänga fem cheeseburgare. Vi har alla varit där tror jag och vi kommer alla att hamna där igen.

Honorable mentions: Toscana, Allstar.

/Max aka Huselius

Den bästa "bean" finns på vägkrogarna

Det händer ibland att konversationer barkar åt ett seriösera håll. Då kan existentiella frågor finnas på tapeten, då kan subjects djupare än mangroveträdens rötter brytas ner och plötsligt kanske man börjar fundera över sig själv. Vad har jag åstadkommit under mina 20 levnadsår? Vad har jag för framtidsplaner och var ser jag mig själv om tio år? Varje gång det här händer blir jag peppad och känner mig som Obama med slogans runtflygandes i sin skalle "change we can believe in", "change we need". Det är då jag kommer fram till samma sak varenda gång. Jag tycker att klippet nedan beskriver i stora drag kontentan av mina tankegångar i ett sådant slutskede.




Med detta sagt hade jag tänkt ranka, med en kort motivering, de tre bästa dressingarna/såserna du kan ta med dig till en öde ö. Nu får det bära eller brista:


Bearnaisesås. Gjordes för första gången i Frankrike under mitten av 1800-talet. Uppkallades efter det sydfranska området Béarn. Världens bästa sås om du frågar mig. OM det var socialt accepterat att alltid gå runt med en burk "bea" i väskan skulle jag ta med den på varenda restaurang jag besökte. Beasås passar till allt. Fisk, pommes, potatisgratäng, pizza och pasta.

Heinz Ketchup. Ketchup är en typ av tomatsås och Heinz är den bästa som finns på marknaden. Felix ska inte ens finnas med i den diskussionen. Felix tomatketchup är till för människor med underutvecklade smaklökar.
Hur som helst, du kan bli less på ketchup. Men den lessheten varar MAX en dag. 24 timmar senare är det lika gott som första gången du provade det. Förmodligen den bästa "allround-såsen" jag känner till.

Orientdressing. Det här valet var långt ifrån självklart. Ända in i det sista funderade jag om det var vitlöksdressingen eller orientdressingen som skulle knipa bronset. Jag grubblar fortfarande över mitt val, var det verkligen rätt? Men det är lätt att vara efterklok. 
Båda två passar utmärkt till kebab och de bägge passar ännu bättre till pommes. Men det var huruvida de passar till pizza som fick avgöra. Där har orientdressingen det knappa övertaget enligt mig. Sen låter det ganska coolt: "orientdressing", spännande och exotiskt.


Orkar inte skriva något urbant uttryck idag. Jag tror vi byter namn till "veckans urbana uttryck" istället...

/Max aka Huselius

En man ensam

Ensamhet kan ta kol på människor. Om för mycket tid spenderas på egen hand kan vem som helst bli inåtvänd, något av en eremit. Men en person som får alldeles för lite tid att spendera för sig själv mår inte heller bra.
Själv föredrar jag att för det mesta hänga i goda vänners lag, även om jag every once in a while kan njuta av någon timme alldeles solokvist.

Vid det här laget har kanske någon uppmärksam lirare som lusläst bloggen fattat galoppen. Mannen som jag delar kylskåp med, min rumskamrat, sambo och vapendragare, även känd som Niklas, har lämnat staden.
Han har nu varit borta stora delar av gårdagen och även den tid som passerat av tisdagen.
Jag vill inte sitta instängd i lägenheten med igendragna persienner utan någon som helst koll på tid och rum som någon Marilyn Manson-snubbe. Detta har lett till att jag funderat en hel del under natten. Hur ska jag göra för att inte försumma mig själv under dessa dagar som min huskamrat är på resande fot?
Och det var då det kom som en blixt från klar himmel. Jag ska självklart gå ner till Pressbutiken Aurora och köpa tuggummi, fem minuter som kommer att förgylla min vecka. Sen kanske jag ställer mig i hissen under några timmar och hälsar på alla som kliver in och ut.

vindheyan
ATT UTNYTTJA VINDEN. Frågan är om jag bygger ett vindkraftverk eller ett vindskydd?

Ska köra på ett nytt koncept ett tag nu när förändringens Mia Skäringer-vindar blåser. Jag hoppas att jag kan göra något bra av vinden och bygga ett vindkraftverk, men jag tror att det lika gärna kan bli ett vindskydd.  
Vi får se hur länge det håller. Det jag pratar om är dagens urbana uttryck:
Denna gång har jag valt att köra på ett amerikanskt sådant.
Go Ham - A derivative of the word mayhem. Verb. To go crazy, all out, like a bro.

Exempelvis: Shelley hit me in the balls and ran, I'm going ham the next time I see her.

Ett fräscht uttryck ni ska svänga er med i framtiden när ni känner för att gå bananer.

/Max aka Huselius

Mammas ord är min lag

Det har varit en fin helg. En riktigt fin helg. En riktigt fin vecka till och med. Jag har fyllt år, sånt är alltid kul. Men nog om det.

Det kommer att ske en förändring i bloggen. Mina inlägg kommer inte att avslutas med min karaktäriserande slutkläm - några väl valda ord om Mia Skäringer. Jag har fått order från min mamma att inte skriva dumma saker om hennes favoritkomiker. För mig känns det självklart väldigt tråkigt och jag kan känna att inläggen framöver inte ens kommer vara en skugga av de fem första jag skrev. Nä, men allvarligt talat. Det var lite onödigt att hoppa på Skäringer på det viset...

Mia Skäringer är säkert en jättetrevligt tant. Jag tycker tyvärr bara inte att hon är rolig. Förlåt alla Mia-lovers som blivit sårade och förlåt framför allt till Mia själv som förmodligen hängt på vår blogg dagarna i ända. Återigen, förlåt!

I stället vill jag finisha med en konversationsmördare utan dess like. Kika ut det här klippet från Grotesco, säsong två.





/ Max aka Huselius

Dags för korvgrillning på Ormberget

Hat har varit ett återkommande tema i inläggen jag hittills mäktat med i denna blogg. Om än kanske inte huvudtemat, men de flesta inläggen är skrivna med en smått morbid underton.
Vi känner alla till att hat och rädsla formar grupper. Att hat förenar människor. Därför måste ett konstant och omotiverat hat vara det absolut bästa sättet för mig att nå ut till den stora massan.

"Vad är väl en bal på slottet?" tänker du kanske då.
Och om detta är vad som ploppar upp i ditt hjärnkontor när jag pratar om hat finns det inte mycket att göra. Då är du förmodligen dum i huvudet, eftersom att det inte har något att göra med vad jag nyss skrev.

Anyways, jag har tänkt fortsätta på det ack så framgångsrika inslagna spåret. Att lista en rad onödiga grejer. Denna gång riktar vi in oss på aktiviteter en del kufiska människor tycker är underhållande, men som i själva verket är imponerande tråkigt.


Samarbetsövningar/lekar. Kan ju vara kul om man vill skapa en dålig stämning och har någon sorts form av ironisk tanke bakom det. Tror dock inte att så många har det. Samarbetsövningar är alltid lika awkward och det blir inte bättre när vinnarskallar delas in med oatletiska kroppar som drar ner hela laget. En jobbig känsla.

bajs
SAMARBETE. Oj, vad roligt det här är. Om någon ler så är det bara för att skapa en illusion av att de har kul.


Utflykter i naturen. Främst vintertid. Det är iskallt, det är becksvart, du befinner dig mitt i skogen och stapplar dig fram med alldeles för långa skidor. Halvvägs in i skogen inser att du glömt långkallingar, det blir ännu kallare och du snubblar ner i en snödriva. När du väl kommit fram till den slitna grillplatsen som alla hypat upp till skyarna misslyckas du med att grilla dina falukorvar som blir kolsvarta hur du än gör. Summa summarum:
Du håller på att frysa ihjäl, du är hungrig och det är tio grader för kallt för att du ska kunna pissa. Det här måste vi göra om!


Fiske. Det kan ju säkert vara hur kul som helst. I ungefär 30 minuter, sen har man varit med om det. Inte en chans att jag skulle kunna ha tålamod att åka runt i timmar på en båt för att fånga fiskar som ändå är för äckliga för att ätas. Jag kan förstå grejen runtom fisket, gemenskapen, resan o.s.v. Men själva akten att fånga en fisk är långt ifrån min kopp te.


Det enda som är kul med Mia Skäringer är att hon är ful. Och inte ens det är särskilt roande.

/Max aka Huselius


En humorlektion

Det är förunnat få att födas med bra smak när det kommer till humor. En del människor försöker låtsas att de har bra smak genom att gömma ett hemskt och uruselt omdöme djupt inom sig själva. Något som kanske funkar i fem-sex år, sen brister det och ens smak blir bara ännu sämre än vad den var innan.
Jag kan själv stoltsera med att jag bara tycker om bra saker. Stil, klass och tänkvärt är ord som definierar de ting jag håller allra varmast om hjärtat (känn ironin flöda). Därför tänker jag ledsaga er som famlar i mörkret genom att lista ett antal saker som inte är roliga på något sätt. Patetiska försök till komik som slutar med ett tragiskt magplask.
Nåväl, enjoy!

"Roliga" grimaser. Det finns ingenting roligt med det. Det är förmodligen något fel på personer som skrattar åt grimaser eller så är dessa individer bara fantastiskt lättroade.


Bloopers. Folk som ramlar, fåglar som flyger in i glasrutor, hundar som jagar sin egen svans, you name it! Det är ytterst sällan en blooper av någon form är rolig. Jag kan erkänna att jag någon gång skrattat åt en blooper, men statistiken 1 på 100 är inte särskilt smickrande.


Mia Skäringer. Jag finner inte ord som kan beskriva hennes uselhet. Det är troligen bara tanter över 45 år som skrattar åt henne. Utan Skäringer hade Solsidan KANSKE kunnat mäta sig med svensk humors stolthet - Grotesco! Visst, Mia Skäringer är ett stort skämt. Men tyvärr inget roligt sådant...


Jag känner att tillfället kräver att jag belönar er med en dos högkvalitativ humor. Det stod mellan Chappelle Show, Grotesco, Ingen bor i skogen och slutligen Varan-TV.  Fyra olika program som levererar komik av högsta rang. Skall även sägas att Will Ferrel är sjukligt duktig, mannen måste få cred för arbetet som han stoppar in.

Hur som helst: Chris De Kök från Varan-Tv.

 


/Max aka Huselius

Jag ser det insnöar

För mig finns det två alternativ här i livet. Antingen så går man hårt eller så går man hem. Ibland funkar det att först gå hårt och sen gå hem, fast då krävs det tokiga skills - det kan man inte förvänta sig av en lekman.
Du engagerar dig till tusen eller så ligger du i soffan med ett glas isvatten och börjar svettas av tanken att gå till köket för påfyllning.
Det finns många saker i min närvaro som jag inte bryr mig ett dugg om, därför spenderas många av dygnets timmar i soffan med halvöppna ögon.  Men every now and then snöar jag in mig rejält på något. 
Och sedan begynnelsen har jag varit grymt insnöad på ett antal saker. Basketstatistik, hiphop, TV-serier och Coca-Cola. Dessa fyra är några av mina all time favorites på den listan.

Det är fascinerande hur jag kan känna suget att till exempel ta reda på Kobe's statistikrad efter en halvt betydelselös match mot Cleveland Cavaliers. Hur jag kan leta mig fram på nätet i timmar bara för att slutligen hitta en halvdan Fabolous-låt. Att jag känner mig tvungen att dricka 1,5 liter cola och maniskt pressa i mig 300 gram chips varje gång jag umgås med någon kvällstid. Suget är brutalt, känslan när jag väl gör det är underbar och tillfredsställelsen efteråt slutför cirkeln. Vid speciella tillfällen hände det även att jag satt med ett skolarbete som var snuskigt tråkigt, kom in i rytmen, kände flowet och aldrig ville sluta. Då kunde jag slänga ur mig kunskapsbomber lika ofta som The Game namedroppar när han rappar (tro mig, det gör han sjukt ofta).

Underbart leende
DOMINANS. Ett vinnande leende och en trofésamling som talar för sig själv. Kobe är kingen.


Men helst av allt engagerar jag mig nog inte alls. Livet i soffan på Skeppsbrogatan klär mig alldeles för bra, så jag stannar nog i den ett tag till.

Mia Skäringer är ungefär lika rolig som jag är bra på att åka skridskor.


/Max aka Huselius

My deepest apologies

Skickar ut lite ursäkter till höger och vänster. Jag hade uppenbarligen lyssnat alldeles för mycket på Dwayne Carters hesa stämma under gårdagen och förvandlat mitt sinne till en jättelik blåknut.

Att glömma uppräkningen av karaktären Johnny "Drama" Chase från serien Entourage på min lista var det dummaste jag kunde göra. Med sin familjära nuna, visdomsord, sköna berättelser och växlande personlighet är han en karl man inte kan annat än älska. Det är genialitet på hög nivå hur den här mannen kan gå från att ena sekunden vara självsäkrare än Zlatan till att uppträda lika osäkert som en flicka i de tidiga tonåren. Det här är en man som jag verkligen lider med när hans tillvaro är i spillror och även en man som jag skulle vilja hinka en bärs med när han just fått sig en roll i en stor film. För att jag glömde denne gigant ber jag så hemskt mycket om ursäkt till alla som kände sig kränkta.

fett skön
FUNDERSAM. Ett funderande nylle. Hur skön ser inte "Drama" ut att vara?


Vill också tillägga att Mia Skäringer kan vara Sveriges överlägset bästa komiker genom alla tider. Nä, jag skojade bara. Mia Skäringer suger.

Vänster, ner, höger, upp.
/Max aka Huselius

Att hoppas på andra

Nu ska jag vara helt ärlig. Jag vill inte alla väl.
Faktum är att det finns en stor skara människor som jag önskar motsatsen till framgång här i livet, fast mest inom idrott. Jag tänker först och främst på en av NBA's sämsta basketspelare LeBron James.

Men sen finns det också ett gäng personer som gör mig alldeles varm i kroppen när de presterar. Häftiga, självsäkra snubbar som inte tvekar att välja det lite svårare och lite stiligare alternativet i många lägen. Det kan handla om att slänga i en snygg dunk när man kommer fri mot korgen i basket eller att pröva sig på den där extradribblingen i fotboll. Dessa människor är till största del idrottsmän - men det finns också ett antal figurer som levererar på andra plan än inom sport. Därför har jag bestämt mig för att sammanställa en lista som innehåller några av de personerna som gets my juices flowin':

Kobe Bryant. Vad ska man säga? Killen har varit bäst ända sedan sin andra säsong i Lakers och har bjudit på fenomenala konstnummer since '96. Han är känd för att aldrig missa ett avgörande skott och är den bäste basketspelaren genom alla tider.

Zlatan Ibrahimovic. Klackar, vågade frialanssejourer på det öppna gräset och ett skyhögt självförtroende. Zlatan tycks vinna ligaguld vars han än befinner sig och är enligt mig den störste gangstern inom modern fotboll.

Barney Stinson. En brutalare womanizer har sällan skådats. Han är ett barn sinnet, men en kostym har aldrig suttit bättre på någon som promenerat på denna jord. Han har alltid en massa sköna teorier och säger aldrig nej till en utmaning.

Carlos Wheeler. En man som förstått vikten av show inom idrott. Matchens utgång underordnas ofta den egna prestationen och det kan tyckas vara barnsligt, men enligt mig är det coolt. Ibland. Och det är ingen hemlighet att Carlos, med sina utsvävningar, också givit Plannja två SM-guld.

Lil' Wayne (Dwayne Michael Carter). Han har titulerats som The Greatest Rapper Alive, med all rätt. Mannen fullkomligt spottar ur sig låtar med metaforer som slår knutar på folks tankar. Efter sin tripp till fängelset Rikers Island blev han bara ännu karligare.

Där har ni folks. Mitt första riktiga inlägg som bloggare slutar här. Det känns helt okej.
/Huselius

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0