Badhuset

Det finns något som jag inte har vågat tala öppet om tidigare. Hittills har jag bara sagt det bakom stängda dörrar, i mindre församlingar, bland nära och kära helt enkelt. Jag har vetat det under en längre tid, en väldigt lång tid. Men aldrig riktigt klarat av att samla mod och prata högt om det. Jag inser nu att det enda som denna tystnad inneburit är en enorm oärlighet gentemot mig själv och mina vänner. Här kommer det i alla fall:

Jag hatar norrbottniska TV- och radioreklamer. Det smärtar i både öron och ögon varenda gång jag ser en tjock farbror sjunga om Piteortens Chark i rutan. Minuterna efter en sådan händelse brukar Niklas finna mig i fosterställning i duschen med ett sylvasst rakblad i ena handen och ett rostigt rivjärn i den andra.
Okej, gamla tanter och farbröder kanske tycker att det är supermysigt med en öronbedövande jingel som sjungs med alldeles för bred dialekt. Men vill verkligen Naturbruksgymnasiet i Kalix nå ut till den målgruppen med sin usla sång? Det är svårt att säga. Men det verkar nästan som att pensionärer är den publiken som många norrbottniska företag vill attrahera. Nordiska Bil är ett annat företag som fullkomligt dominerar mellan olika TV-program.

Vad har jag att säga till människorna bakom dessa minst sagt genialiska reklamer?
Jag beundrar er uselhet. Ni har misslyckats med det så många andra har lyckats med - att göra bra reklamer. Ni ska veta att det är helt okej att inte vara världssämst, glöm aldrig det!
Men jag ägnar ju onekligen ett helt inlägg åt det här, så jag antar att dessa reklammakare har gjort någonting rätt. För jag kan uppenbarligen inte släppa deras verk. Men om det var deras avsikt att beröra människor på detta vis, det låter vi vara osagt.

 

Ovan ser ni den raka motsatsen till Nordiska Bil-reklamer. Det här är kvalitet.


Män svimmar aldrig. Vi tar bara omedvetna tupplurer. Kom ihåg det.

/Max aka Huselius