Badhuset

Jag kommer nog aldrig att sluta förundras över mat. Så gott och underhållande. Några burkar Coca-Cola med en kebabpizza från Teos Kvarterskrog till exempel - där snackar vi en smakupplevelse utöver det vanliga. En sådan explosion av salt, sött, beskt och surt får mina smaklökar att dansa "små grodorna" runt den midsommarstång som många kallar för tunga. Försök att picture that. Vilket kan vara ganska svårt för någon som inte vet hur en smaklök ser ut. Det gör inte jag heller, därför är det bara att låta fantasin flöda. Och fantasi, det är absolut ingen bristvara här i Strandhuset. Men jag ska inte dyka djupare i det ämnet, det skulle bara ge er en väldigt bisarr bild av mig.

Ordet "bisarr" leder mig dock osökt in på den typ av humor som jag är förtjust i. Nämligen brittisk, sjuk sådan.
Nej, skamt åsido, jag gillar verkligen inte all typ av komik. Men när jag väl fastnat för något kan jag inte sluta titta på det. Jag kan då heller inte sluta att utsätta min omgivning för det genom att återberätta och citera sketcher konstant. Och jag planerar inte att sluta med inom de närmsta fem åren, därför kan jag redan nu förvarna människorna i min omgivning om detta: buckle up, it's gonna be a bumpy ride.
Med andra ord - personer som känner mig väl har nog en ganska bra aning om vad som gets my juices flowin'.
Detta påtvingande gäller även för Lil' Wayne-rhymes. Men det brukar bara alla njuta av att höra, särskilt David.
 


NU är tiden inne. Timingen är perfekt. Jag tror att ni, våra kära läsare, är redo för Kreml High.
Sketchen ovan kommer troligen inte att få er att skratta. Men titta på den några gånger, låt den jäsa ett par dagar och sen ska ni nog se att den blir kalaskul.


Jag tror för övrigt att smaklökar ser precis ut som de gula du finner i grönsaksdisken på Ica Kvantum. Fast med ben, armar, paljettögon och mun.

/Max aka Huselius, stolt socialt handikappad.