The ultimate breakdown

För en tid sedan fick jag en request om att definiera det finaste hänget som existerar. Något som skulle kunna ingå i lunchätandets hall of fame, eller kanske the hall of fame för alla former av möten. Som ni troligen redan listat ut vid det här laget talar jag naturligtvis om Tiensuu-hänget.

För mig går det inte att säga exakt vad ett Tiensuu-häng innebär. Men jag vet att det är ett sorts tillstånd. Hänget med Mr. T kan jämföras med buddhismens nirvana. Jag vill gärna tro att alla vi som någon gång under våra liv får uppleva ett Tiensuu-häng har handlat väl. Vi har behandlat vår omgivning felfritt och kan betraktas som kompletta personer. Några av känslorna som ens lekamen fylls av vid Jens Tiensuus närvaro är följande:

Lättnad.
Den eviga frihetskänslan.
Glädje.
Lycka.
Urskog.

Det vi kan konstatera, det är att mat alltid välkomnas. Mat gör allting trevligt och som ni känner till sedan tidigare är ett av mina största intressen att äta. Och om man får göra det i goda vänners lag tillsammans med en handfull härliga berättelser samt hätska diskussioner - då kan det inte bli mycket bättre.
Om vi kikar tillbaks på de senaste 25 Tiensuu-hängen som avnjutits kan vi fastställa att föda och tilltugg har spelat viktiga roller vid dessa tillställningar. Precis som under den sista måltiden trivs samtliga och äter sig mätta på det krubbet som erbjuds. Det är egentligen allt som kan sägas i ämnet riter gällande det bästa av häng.


Men efteråt, när ett Tiensuu-häng har kommit till sitt slut, då vill man bara tillbaks. Och hela ditt liv kommer att dedikeras åt att få umgås med denna principfasta karl på nytt. På något vis skulle jag vilja påstå att Jens har upplyst mig och även totalförändrat min livsåskådning, till och med givit min tillvaro en mening.
Nu är jag troende, I believe in Tiensuu.
Faktum är att om jag hade fått önska mig vad som helst just nu. Ja, då hade en kall öl och en kebabpizza med Jens under en stekhet sommardag definitivt återfunnits på toppen av min lista.

Jag bryter ner saker så hårt att jag borde klassas som saprofyt.

/Max aka Huselius


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0